Mistra är en av finansiärerna till IVA:s projekt Vägval för metaller och mineral. I mitten av oktober publicerades projektets slutrapport Metaller och mineral för en hållbar utveckling och stärkt konkurrenskraft. Rapporten presenterar sex vägval för hur Sverige kan bidra till försörjningen av metaller och mineral och samtidigt stärka svensk och europeisk konkurrenskraft. Christopher Folkeson Welch, programansvarig Mistra, har suttit i projektets styrgrupp.

– Det har varit många intressanta aktörer med i projektet. Vi har tittat på resursbehov på nationell, europeisk och global nivå, internationella relationer och konflikter samt industrins utmaningar. Vi på Mistra har under flera år sett behov av forskning inom området och under projektets gång startade forskningsprogrammet Mistra Mineral Governance. Under projekttiden kom även LKAB:s fyndigheter i Kiruna och Kinas dominans på området har uppmärksammats. Under våren antogs EU:s förordning Critical Raw Materials Act. Det finns ett stort behov av kunskap och kraftsamling inom mineralområdet, säger Christopher Folkeson Welch.

André Månberger, programchef för Mistra Mineral Governance, har också varit delaktig i IVA-projektet. Främst i arbetet med den första delrapporten Utmaningar för att möta ökade behov av metaller och mineral. Tillsammans med kollegor i forskningsprogrammet Mistra Geopolitics har han även bidragit med kunskap till den tredje delrapporten Ökade behov av metaller och mineral – strategier, mål- och intressekonflikter.

– Det har varit riktigt lärorikt och mycket kunskap har genererats i arbetet. Den stora behållningen för mig har varit att se hur industrin tar sig an frågorna säger André Månberger.

Politikens roll i lokala målkonflikter

I stort delar André Månberger slutrapportens slutsatser: EU:s importberoende av mineral och metaller är stort och kritiska material är koncentrerat till ett fåtal länder vilket påverkar tillgången och innebär geopolitiska utmaningar. Han berättar att många av synpunkterna i arbetet handlar om hur denna spelplan kan och bör hanteras i demokratiska processer.

– Det finns en frustration från både gruvindustrin och lokala aktörer som påverkas av gruvdrift. När riksintressen av betydelse för försvaret, rennäringen, industrin och lokala aktörer ska hanteras och vägas mot varandra finns en önskan om tydligare spelregler från politiken. På det lokala planet upplevs det oklart vems intressen som väger tyngst i tillståndsprocesser och det är önskvärt att politiken tydligare tar ställning i hur de lokala målkonflikterna ställs mot varandra.

Alternativa vägar påverkar mineralbehovet

André Månberger anser att större tonvikt i diskussionerna borde läggas på hur man kan undvika att efterfrågan ökar så mycket. En effektivare användning av material minskar behovet av nya gruvor. Återvinning är viktigt men tenderar att få mer fokus än frågor om hur material används. Inom Mistra Mineral Governance undersöker forskare hur behovet av råvaror ser ut givet olika typer av omställningar. För att ställa om exempelvis transportsystemet hänger behovet av mineral och metall ihop med om man räknar med att varje fordon med förbränningsmotor ska ersättas med ett elfordon eller om transportomställningen innebär utökad kollektivtrafik och andra åtgärder.

– Omställningen kan ske på olika sätt och vi försöker bredda perspektivet och se alternativa vägar. I detta arbete handlar det också om att se till teknikutvecklingen. Batteritekniken utvecklas mycket snabbt och produktionen kräver mindre kritiska mineraler nu än tidigare. I policyprocesser har det traditionellt lagts stort fokus på vilka material som behövs här och nu och inte framöver, påpekar André Månberger.

Samtidigt ser han EU:s Critical Raw Materials Act som mer framåtblickande och strategisk då förordningen innehåller prognoser om framtida efterfrågan och inte enbart historiska data.

Vad är egentligen kritiska mineraler?

Framtida efterfrågan hänger också ihop med geopolitiska aspekter. André Månberger anser att importberoendet ofta målas upp som problem och en hotbild. Men när avbrott och störningar har skett har industrin funnit lösningar.

– Jag tycker det är intressant att undersöka i vilken mån politiken behöver ta fram styrmedel och i vilken mån marknaden själv kan hantera problem som uppstår. Regleringar som prioriterar nationell självförsörjning kan i värsta fall leda till att man satsar på gruvor utan att behovet verkligen finns, eller att kostnadseffektiviteten blir lidande. Pendeln från avreglering kan lätt svänga till mycket reglering. Hur dessa prioriteringar ser ut och förändras kikar vi på inom forskningsprogrammet.

Uppfattningen om vad som är kritiska råmaterial kan också skilja sig länder emellan. Det är en fråga som Mistra Geopolitics tittat på och som Mineral Governance studerar vidare. André Månberger berättar att det i USA traditionellt har varit försvarets tillämpning av material som styrt behov och därmed vad som anses vara kritiskt. Inom EU har industrins efterfrågan styrt. Utöver dessa faktorer har Kina och Ryssland även andra intressen som påverkarar deras syn på kritiska och strategiska resurser. Deras strategier och policys tar upp hur inhemska naturresurser och kontroll kan ge dem fördelar gentemot andra länder.

– Flera ämnen med särskilda egenskaper går att ersätta med andra. Är mineral som anses kritiska det av ekonomiska skäl, eller är det ett förhandlingsvapen och därmed en geopolitisk fråga?

Behov av hela värdekedjor

Kina står för en stor del av den globala förädlingsprocessen av mineral. Och det är i takt med att materialen förädlas som värdet stiger och genererar mer ekonomiskt värde och fler arbetstillfällen, enligt André Månberger. Ökar Sverige och andra länder inom EU utvinningen och exporterar koncentrat går man miste om vidareförädlingen och kan tvingas importera det förädlade materialet. För att säkra tillgång behöver hela värdekedjor finnas på plats.

– Flera länder försöker behålla vidareförädlingen inom det egna landet. Indonesien vägrar exportera nickelkoncentrat och Kina exporterar inte koncentrat av kritiska jordartsmetaller. Det kan försvåra internationellt samarbete, inte minst när man tittar på cirkulära flöden. Vad innebär det om alla länder ska bygga upp nationella återvinningsindustrier där mindre mängder material är i omlopp? Det här är en målkonflikt som jag tycker saknas i debatten.