FOTO: Andy Liffner

Mitt i den stimmiga mässlokalen på Stockholm Furniture Fair, bland montrar med möbler och design, huserar utställningen Plastic Perspectives. Den består av nio verk som på olika sätt inspirerats av det nyligen avslutade forskningsprogrammet Mistra STEPS – Sustainable Plastics and Transition Pathways forskning om plast. Syftet är att väcka besökares tankar och lärande om dagens ohållbara produktion och konsumtion gällande plast. Mellan den 15 februari och 13 april visas Plastic Perspectives på Form/Design Center i Malmö.

Sogol Baghban, arkitekt och universitetsadjunkt på KTH, är en av formgivarna som deltagit i projektet. Hennes utgångspunkt för verket Wrap culture har varit att undersöka och uppmärksamma mängden plast som används inom jordbruket.

– Jag vill belysa mängden plast som är kopplad till vår matkonsumtion och vilket pris det har för både människa, miljö och samhälle. Skulpturen ska påminna om en ensilagebal och strukturen av ett växthus och innehåller olika plastmaterial som alla används inom livsmedelsproduktion.

Verket består bland annat av återvunnen ensilagesträckfilm i polyeten, rundbalsnät, balsnöre och fiberduk i polypropen. Tanken är att visa på de olika typerna av plast som används inom jordbruket och dess omfattning. Sogol Baghban berättar att det i Sverige samlas in 24 000 ton ensilagesträckfilm per år via producenterna, men att endast 30 procent av den nyproducerade plasten tillverkas av återvunnet material. Hon drar handen över markduken och berättar att hon ville koppla svensk matkonsumtion och svenska återvinningsinsatser till utmaningen med global matproduktionen, främst de stora grönsaksodlingarna i södra Europa.

– Nästan 40 00 hektar i södra Spanien är täckta av plastfilm och fiberduk för att odla grönsaker som exporteras. Här lever och arbetar till stor del migrantarbetare under svåra arbetsvillkor. De använder också plastfilmen, som är besprutad av pesticider, för att bygga sina bostäder. Allt för att vi i Sverige har en förväntan om att äta tomater året runt.

Kommunicera forskningen till nya målgrupper

Utställningen Plastic Perspectives är ett resultat av projektet Designdriven förändring för hållbara platssystem som finansieras inom ramen av Formas årliga kommunikationsutlysning.  Projektet och utställningen genomförs i samarbete med forskare inom Mistra STEPS, Form/Design Center, Konstfack och Formprocess. Noomi Egan, kommunikatör vid Lunds universitet och kommunikationsansvarig för Mistra STEPS har tillsammans med sin syster arkitekten Julia Hertzman varit projektledare.

– Kommunikationsutlysningen öppnade upp för möjligheten att kommunicera Mistra STEPS forskning till nya målgrupper. Vi har velat nå målgrupper som kan göra skillnad i sin profession och därför vänt oss till designers, formgivare och arkitekter som både kan påverka designprocesser samt ställa kritiska frågor och tänka nytt runt den byggda miljön. Hela projektet har grundat sig i idén om att låta formgivare närma sig forskningen kreativt, berättar Noomi Egan.

Inom projektet skapades ett eget ansökningsförfarande och av de närmre 120 inkomna ansökningarna valde en utvärderingsgrupp ut åtta formgivare. Dessa har under hösten mött Mistra STEPS forskare för föreläsningar, diskussion och kunskapsutbyte. Under tiden har de arbetat med sina verk, med det enda kravet att verken ska bottna i programmets forskning.

– Det intressanta har varit att se hur forskningen formsatts och verkens olika ingångar och fokus. Tydligt är att både forskarna och formgivarna uppehållit sig mycket vid själva materialet som sådant och vid begäret av plast – vårt behov av att forma och färga den utefter våra behov.

Från barndomsminnen till klenoder

Utställningens objekt spänner över tiden bortom överflöd och plast som barndomsminnen, till dagens avfall och hur plastens värde kan höjas. Verket Future Heirlooms av Ebba Lindgren tar avstamp i de första plastobjekten som tillverkades för att efterlikna elfenben. Hon utforskar en framtid där synsättet på plast omvärderats från slit- och slängmaterial till högkvalitativa klenoder. Installationen Make Me Nice av Nkuli Mlangeni-Berg och Anna Babenko illustrerar ett experiment med att återvinna och återanvända syntetiska hårfibrer som används för att fläta hår i mobila hårsalonger. Johan Löfgren har i sitt verk Plastens färgdialektik – Ett självporträtt dokumenterat sina egna samlade plastföremål och undersökt hur plastens färger speglar hans egen relation till materialet.

Formgivarna har under projektet också varit på studiebesök hos två av Mistra STEPS industripartners för att kunna relatera till både industrin och forskningen. Samarbetet med Konstfack, som inleds under våren, kommer innebära föreläsningar och STEPS-partners har levererat material till studenterna för att de ska ges möjlighet att skapa egna konstverk baserat på forskningen.

– Forskarna har fått nya typer av frågor från nya målgrupper, vilket varit både roligt och lärorikt, inte minst i diskussioner om hur forskare kommunicerar sina resultat. Det har varit ett lärande från båda håll och vi hoppas att lärandeprocessen ger ringar på vattnet och stärker formgivarna kunskapsmässigt. En förhoppning är att de i sina yrkesroller reflekterar över mer hållbar användning av plast och att de vågar ställa kritiska frågor i de fält de verkar i, säger Noomi Egan.