Identifierade läkemedelssubstanser med miljörisker

MistraPharmas forskare lyckades under den åttaåriga programperioden lägga ett avancerat pussel som bidrog till att vi idag har en betydligt större förståelse för läkemedels komplexa miljöpåverkan.

Ett exempel är att de kunde visa att ämnen som används i bland annat preventivmedel och vid vissa cancerbehandlingar kan nå vattendrag via avloppssystem. Än mer oroande är att forskarna även kunde visa att dessa ämnen, som går under namnet progestiner, har en negativ påverkan på reproduktionen hos fiskar och amfibier. Forskningen har också påvisat hälsorisker i form av antibiotikaresistens kopplat till utsläpp av antibiotika från tillverkningsanläggningar.

Vilka resultat har programmet gett?

Forskningen inom MistraPharma har resulterat i en ökad medvetenhet om vilka konsekvenser läkemedelsrester i avloppsvatten kan ge upphov till. Mycket forskning fokuserades också på hur det går att förbättra befintliga reningstekniker. En lovande teknik utvärderades både i labb och i befintliga anläggningar i pilotskala. Detta har lett till att ett systematiskt arbete har kommit igång för att skapa regelverk kring läkemedel i vattenmiljön. Till exempel å har programmet bidragit till att etappmål om läkemedel i vattenmiljön har inkluderats i det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

MistraPharma har även tagit fram tio förslag på hur bedömningen inom EU av läkemedels miljörisker kan förbättras. På listan finns bland annat att läkemedelsprodukter som godkändes innan Europeiska läkemedelsmyndighetens nuvarande riktlinje trädde i kraft 2006 borde miljöprövas. Ett annat förslag är en förbättrad prioriteringsprocess för testning av ämnenas ekotoxicitet. Att en ny riskbedömning ska göras så snart ny och väsentlig miljöinformation finns tillgänglig var ytterligare ett förslag. Det skulle öka användning av nya vetenskapliga data, stärka samarbetet mellan intressenter samt öka allmänhetens möjlighet till insyn i frågor som rör miljörisker kopplade till läkemedel.

Inom programmet studerades även de mekanismer som krävs för att antibiotikaresistens ska uppstå samt hur man kan utveckla nya strategier för att göra det möjligt att tidigare än idag identifiera miljöfarliga läkemedel.

Under programtiden har kunskapsläget förbättras påtagligt vilket i sin tur har resulterat i att myndigheter, i Sverige och i andra länder, har kunnat skärpa regler och lagar inom området miljö och läkemedel. Det har bland annat resulterat i att diskussioner pågår om att stärka lagstiftningen på EU-nivå, samt till initiativ från industrisektorn att bättre hantera riskerna med sina egna utsläpp.

Totalt har programmet resulterat i tio doktorsavhandlingar samt omkring 150 publicerade artiklar i internationella högkvalitativa vetenskapliga tidskrifter. Sammantaget har MistraPharma arbetat både med att identifiera risker och att föreslå åtgärder för att bättre hantera dessa risker.

Vilka kommer att ha nytta av forskningen?

MistraPharma gjorde stora insatser för att föra ut den nya kunskapen till aktörer utanför forskarsamhället, inte enbart myndigheter och beslutsfattare utan även allmänheten. Programmet var centralt i att bygga upp ett nationellt nätverk mellan alla viktiga aktörer inom området läkemedel och miljö: forskare, politiken, myndigheter, hälso-och sjukvården, industri, kommuner och reningsverk. Ett nätverk som också lever kvar efter programmets slut.

MistraPharmas arbete med att identifiera risker och föreslå åtgärder för att bättre hantera dessa risker har bidragit till att det utvecklats effektiva metoder för att rena bort läkemedelsrester från avloppsvatten. Sveriges första fullskaliga reningssteg för läkemedelsrester designades inom programmet tack vare försök i labb- och pilotskala.

MistraPharma har haft ett tydligt inflytande i politiska beslutsprocesser, till exempel genom att programchefen var ordförande i en av expertgrupperna inom den parlamentariskt sammansatta Miljömålsberedningen.

Som ett direkt resultat av forskningen beslutade regeringen hösten 2017 att satsa fem miljoner kronor per år för att etablera ett centrum för läkemedel och miljö. Tanken är att det ska fortsätta arbetet med att sprida kunskap och främja dialog om läkemedels miljöeffekter.