För 30 år sedan bildades Mistra. Det har bland annat uppmärksammats med en jubileumsturné med temat Omställning pågår med syfte att föra samman forskning och samhällsaktörer för att diskutera aktuella miljöfrågor. I februari drog turnén igång med ett seminarium om elektrifieringen och omställningen i norra Sverige. I mitten av mars var det dags för hållplats Göteborg med fokus på ett resurseffektivt samhälle och i april och hållplats Lund sattes luppen på biologisk mångfald.

I Botaniska Trädgården i Lund finns 7 000 olika arter. Vid ett nyutslaget rosafluffigt körsbärsträd i Botaniska Trädgården lyfte föreståndare Allison Perrigo och Alexandre Antonelli, forskningschef vid Royal Botanic Gardens Kew och forskare Mistra BIOPATH, både svåra utmaningar och hoppfulla skeenden gällande biologisk mångfald. Dagen fortsatte därefter med diskussioner mellan forskare och representanter från näringsliv, politik och samhälle i AF-Borgen.

Susanne Arvidsson är programchef för Mistra BIOPATH med vision att integrera biologisk mångfald som en naturlig del i alla beslut inom det finansiella systemet och näringslivet. För att lyckas med detta ser hon ett stort behov av kunskap om biologisk mångfald, inom politiken såväl som hos näringsliv och bland individer. Kunskapsbehovet handlar om beroende av och påverkan på biologisk mångfald, men också om vilka risker förlust av biologisk mångfald innebär och vilka möjligheter en integration inom allt beslutsfattande kan ge.

– Detta är inte en 30 minuters joggingrunda, detta är ett maraton. Det kräver kraftansträngning. Högt upp på önskelistan är att tillämpbara mått, indikatorer och metoder som fångar mångfalden av de värden som naturen ger och som enkelt kan integreras i företagens och det finansiella systemets beslutsfattande, säger Susanne Arvidsson.

För att starta en förflyttning redan nu är Susanne Arvidsson av åsikten att hellre utveckla ”halvbra” mått som den stora massan kan implementera snabbt och förbättra och anpassa dem under resans gång, än att sträva efter att utveckla de perfekta måtten, vilket både kan ta tid och bidra till att få kan använda sig av dem. 

Klimatfrågan anses enklare

Elin Larsson, chef för näringsliv och finans på WWF hänvisar till en av organisationens rapporter som visar att de flesta företag som deltagit i undersökningen anger att förlusten av biologisk mångfald hotar deras företag på något sätt och vill arbeta mer med frågan. Samtidigt ser inte alla att de själva har en påverkan och över hälften saknar konkreta mål för arbetet gällande biologisk mångfald. Enligt Elin Larsson är styrelsens kompetens på området avgörande för företagens arbete.

Catharina Belfrage Sahlstrand, hållbarhetschef Handelsbanken delar bilden om att biologisk mångfald är en het och aktuell fråga, samtidigt som den är diffus och få känner sig ansvariga. Hon anser att det både brister i kunskapskedjan och handlar om mognad.

– Den finansiella sektorn har kommit långt i arbetet med klimat, den beror nog på att det känns enklare, det finns mått och siffror att förhålla sig till. För biologisk mångfald finns inte samma målbild.

Att prata mer om biologisk mångfald som en affärsstrategisk fråga, med risker kontra möjligheter, och sätta det i en kontext av geopolitik och renommé, tror Catharina Belfrage Sahlstrand på. Men fortfarande är det svårt att identifiera och analysera påverkan som sker längre bak i värdekedjan. Enligt Elin Larsson arbetar nu WWF med ett verktyg som ska stötta företagen i att kartlägga värdekedja bakåt.

Pris kontra värdighet

Men är det bara av godo att översätta naturen och dess ekosystemtjänster i siffror och mått? Joakim Sandberg, forskningsledare inom Mistra FinBio (Mistra Biodiversity Finance Programme) och professor i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet, anser att vi behöver beakta vad det innebär att sätta ett pris på naturen.

– Å ena sidan behöver vi tydliggöra hur viktig den biologiska mångfalden är och det vi inte mäter, det finns inte för kapitalägare och finansmarknaden. Å andra sidan är det omöjligt att prissätta naturens värde. Som Emanuel Kant skrev: ”I ändamålens rike har allt antingen ett pris eller en värdighet”. Vi behöver öka medvetenheten om effekter och risker som prissättning av naturen innebär.  Exempelvis kan det medföra att vi investerar i naturen när marknaden går bra medan vi drar tillbaka satsningar i lågkonjunktur, säger Joakim Sandberg.

Han liknar diskussionen med paradoxen om att det man mest söker har man svårast att finna. Ju mer siffror vi sätter, desto svårare att inse vad vi prissätter och desto större risk att missa de värden vi inte prissätter. Inte minst eftersom vi inte ens har kunskap om alla värden naturen ger oss idag och framöver.

Catharina Belfrage Sahlstrand håller med om komplexiteten, inte minst i ett framtidsperspektiv.

– Vad kostar det att aldrig sätta sin fot i en skog eller att aldrig få äta mat – det går såklart inte att prissätta. Samtidigt behöver vi uppmärksamma kostnaden av att inte göra någonting.

Torbjörn Hamnmark är chef för strategisk tillgångsallokering på AP3 och ledamot i Mistras kapitalförvaltningskommitté är också ambivalent runt att prissätta naturen. På ett sätt anser han att naturens värde behöver översättas i ekonomiska termer, å andra sidan är han bekymrad över att detta bidrar till en förenkling av ett komplext problem.

– Risken är att vi agerar som vi gjort hitintills – att vi pumpar in pengar för att hantera en enskild kris utan att lösa roten till problemet. Samtidigt har jag inte förtroende för att vi som individer kan lösa detta. Nationalekonomer har i alla tider arbetat med hur vi fördelar resurser, jag tror att vi har mycket kunskap om hur vi kan lösa detta genom att damma av gammal nationalekonomi., säger Torbjörn Hamnmark.

Alfabetisk soppa

Enligt Susanne Arvidsson, programchef Mistra BIOPATH, är datainsamling, rapporteringssystem, styrnings-, investerings- och värderingsmodeller inte utvecklade för att integrera biologisk mångfald. Behovet av värderelevant, tillförlitlig och jämförbar information kring risker, beroende, påverkan och möjligheter är stort. Ramverk och direktiv som bland annat TNFD (Taskforce on Nature-Related Financial Disclosures), CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) och EU:s taxonomi kan tyckas som en alfabetisk soppa, samtidigt som det tvingar företag att hantera frågan.

Lena Sommestad är programstyrelseordförande för forskningsprogrammet Mistra FinBio och deltog i seminariets publik. Hon påpekar att vi lever i en marknadsdriven tid, där alla miljöbeslut handlar om pengar och marknad.

– Det tror jag är en farlig utveckling. Ekonomiska incitament är ett sätt att jobba, men regler, utbildning och diskussion om just värden, pris och ansvar är ett annat sätt. Vi behöver fånga upp engagemanget för naturen som finns så vi inte hamnar i en för instrumentell utveckling, säger hon.

Läs mer om Mistras jubileumsseminarium i Lund här.