När Stockholm Resilience Centre (SRC) bildades 2007 fanns redan ett antal forskargrupper som studerade miljö- och klimatfrågor. Med Mistras satsning blev det möjligt att samla forskare med olika inriktningar i ett centrum med ett brett tvärvetenskapligt angreppssätt.

– Genom att samla olika forskargrupper under ett och samma tak lyckades vi få till en stark gränsöverskridande forskning, säger Line Gordon som sedan augusti i fjol är föreståndare för centret.

Avgörande för att forskare från olika discipliner skulle börja förstå varandra var bokstavligen, menar Line Gordon, att alla nu satt samlade i samma hus. Enkelt utryckt; när man dricker kaffe och äter lunch tillsammans skapas djupare och mer intensiva samarbeten.

– Att bygga relationer tar tid men jag tror att den processen har ett egenvärde. Vi lägger även, jämfört med många andra forskargrupper, mycket tid på att definiera vilka frågor vi ska försöka besvara. Genom att göra det hittar vi frågor av hög relevans för både forskning och samhälle.

Arbetsformerna må vara en sak men den inriktning på forskningen som SRC valde visade sig snart ha en avgörande betydelse för att centret snabbt skulle bli vetenskapligt relevant och medialt intressant.

– Vår ingång har ända sedan starten varit att fokusera på social-ekologiska system, och inte minst på hur människor och miljö interagerar med varandra. Men även frågor om komplexa dynamiska system, inklusive ekosystem och samhällens förmåga att hantera störningar blev tidigt viktiga för oss. Inte bara utifrån ett negativt perspektiv, vi studerar även om förändringarna kan leda till nya möjligheter.

Stockholm Resilience Centre är Mistras största satsning någonsin, totalt har stiftelsen genom åren investerat omkring 200 miljoner i centret. Och storlek har betydelse, inte minst i vetenskapliga sammanhang.

– Tack vare att vi redan från början fick betydande resurser kunde vi ta oss an större utmaningar och bedriva en forskning som både är nyfikenhetsdriven och samhällsrelevant, säger Line Gordon.

Lika viktigt var, menar hon, att Mistra gav centret frihet, och en lång programtid. Det har i hög grad bidragit till att forskarna har vågat ge sig ut på djupare vatten, och ta sig an mer komplexa frågor.

Även om SRC utlovades gott om tid fick forskarna ingen tid att rulla tummarna. Istället blev det en rivstart, något som underlättades av att de olika ingående forskargrupperna redan hade projekt igång som de kunde fortsätta med inom det nya centret.

– Det gjorde att vi kunde börja leverera forskningsresultat tidigt, och redan vid den första utvärderingen, efter två år, bedömdes vi vara ett ledande globalt forskningscenter. Vetenskapligt uppmärksammades vårt arbete med socialekologiska system – hur människor och miljö interagerar. Ett arbete som gör att vi idag har en djupare förståelse för hur vi människor omformar vår planet.

När man idag betraktar SRC är det ett antal begrepp och koncept som står ut. De har inte alltid skapats av centrets forskare, men SRC har definitivt varit med och etablerat dem i debatten. Några begrepp är abstrakta, till exempel antropocen och resiliens, medan andra är konkreta. Dit hör bland annat planetära gränser, planetskötare och blått och grönt vatten. Det sistnämnda beskriver hur både det blå vattnet, som finns i sjöar och hav, och det gröna, som cirkulerar mer osynligt, är resurser som måste vårdas och värnas.

– Vi har jobbat mycket med de här begreppen. Och de har kommit att få en stor betydelse både när det gäller möjligheten att föra ut vår forskning och för att föra samman forskare från olika discipliner. Det konceptuella tänkandet är även användbart när vi samarbetar utanför huset, det har inte minst gjort det enklare att bygga broar mellan olika aktörer, säger Line Gordon som är biolog i botten och med vattenresurser som ett av sina forskningsområden.

– Men grunden i vårt arbete är ändå den grundläggande datadrivna forskningen.

Ett exempel på hur SRC idag aktivt söker samarbeten utanför den vetenskapliga bubblan är projektet SeaBOS. Det är en satsning som tog sin början i ett forskningsprojekt initierat inom centret med målet att studera havets nyckelaktörer.

– I ekosystem finns ett antal arter som, trots att de ofta är få till antalet, har en oproportionerligt stor inverkan på sin omgivande miljö. Några av SRC:s forskare ställde sig frågan om det finns mänskliga aktörer som har en lika stor påverkan på sin omgivning.

Detta arbete resulterade i att forskarna kunde identifiera 13 fiskeföretag som tillsammans hämtar hem upp emot 40 procent av värdet från olika globala fiskebestånd. Som ett nästa steg bjöds dessa företag in till en dialog om hur de ska kunna gå från att vara ett hot mot de globala fiskbestånden till att bli effektiva havsförvaltare.

– Intresset bland dem var stort och under de senaste åren har vi vid tre tillfällen samlat den högsta ledningen från tio av dessa företag för att, utifrån vårt vetenskapliga arbete, komma fram till vad de ska göra för att bli bättre.

Ett annat område som har fått stor uppmärksamhet under senare tid är en rapport om mat och hälsa som publicerats i den medicinska tidskriften Lancet.

– Rapporten har fått ett fantastiskt genomslag och vi har kunnat visa att det går att producera mat till tio miljarder människor utan att göra våld på de planetära gränserna. Våra slutsatser är inte okontroversiella i samhället men så länge vi presenterar resultat baserat på solid vetenskaplig grund kan vi sticka ut hakan i debatten.

Att skriva om SRC:s historia utan att nämna Johan Rockström är omöjligt. Få forskare har en så stark och tydlig profil utanför det egna skrået.

– Han är vetenskapligt en visionär samtidigt som han har en unik förmåga att förenkla komplexa frågor så att de blir begripliga för många. Det har i högsta grad bidragit till att vi har fått en stark ställning i forskarvärlden. Men han är inte ensam, även vår vetenskapliga ledare Carl Folke, som är en av världens mest citerade forskare, har haft stor betydelse för vår framgång.

Line Gordon vill även lyfta fram ”doldisen” Olof Olsson.

– Tack vare att Olof, som har varit centrets operativa chef, har varit en organisatorisk klippa på hemmaplan har Johan och Carl kunnat fokusera på det vetenskapliga innehållet i verksamheten.

Nu har Johan Rockström slutat som föreståndare och istället är det Line Gordon som ska axla hans roll. En rock som kanske inte är helt enkel att överta.

– Jag har arbetat på SRC sedan starten, det ger mig en trygghet samtidigt som jag inte har några ambitioner av att bli en klon av Johan. Jag vill istället att centret i fortsättningen kommer att tala med fler röster.

Parallellt med att det nu är nya tider internt har även omvärlden förändrats under senare år. Den tidigare relativa samsynen kring klimat och miljö har ersatts av en mycket mer polariserad debatt.

– När vi startade centret handlade kontroverserna om hur vi skulle få till det tvärvetenskapliga arbetet. Nu brottas vi med en ökad faktaresistens i samhället. Min slutsats är att vår vetenskapliga röst aldrig har varit viktigare. Men vi måste även bli bättre på att förstå de sociala spänningar som blir tydliga när miljö- och klimatåtgärder leder till ökade levnadskostnader. Om vi ska kunna få till en hållbar utveckling måste dessa, och kostnaden för dem, gå hand i hand med en ökad rättvisa. Samtidigt måste vi vara tydliga med att om vi inte säkrar klimatet och biosfären kommer kostnaden för alla utsatta människor att bli ännu högre.

Line Gordon vill även att miljöforskare ska bli mer positiva.

– Att beskriva klimatförändringar ur ett negativt perspektiv är nödvändigt men vi måste även prata om hur ett gott liv kan se ut i antropocen. När vi säger att vi bara bör äta 100 gram kött i veckan om vi ska klara både klimat- och hälsoutmaningar måste vi komplettera den berättelsen med positiva framtidsbilder.

Ett exempel på ett positivt förhållningssätt är ett projekt med namnet ”Seeds of a good Anthropocene”.

– Att bara tala om saker man inte får göra, eller hur hopplöst allt är löser inga problem. Ska vi lyckas måste vi både ha ljusa och mörka färger i paletten.

Även om Mistra har varit en huvudfinansiär av SRC under många år är stiftelsen sedan länge bara en av dem som har skjutit till medel.

– Jag förstår att Mistra efter så många år måste lämna oss, även om det är tråkigt. Med Mistra fick vi större frihet och en långsiktighet som var unik. Om vi ska kunna adressera de stora samhällsutmaningarna krävs modiga forskningsfinansiärer. Mistra är en av dem.

Mistras vd Åke Iverfeldt är en av dem som gärna öser lovord över SRC. Och enligt honom är centret ett av stiftelsens verkliga flaggskepp och en satsning som också har bidragit till att bygga Mistra varumärke, inte minst internationellt.

– SRC har varit både modiga och skickliga när det gäller att utveckla metoder för den transdisciplinära forskningen. Det är en utmanande väg att ta för en forskare men de har verkligen visat det är en metod som fungerar bra, både vetenskapligt och som ett sätt att nå ut i samhället med resultat från forskningen.

Enligt Åke Iverfeldt innebär det faktum att Mistra nu lämnar centret rent finansiellt inte att centret kommer att upphöra. Det är snarare slutet på början.

– Vi ser oss om en investerare som sår frö och skapar förutsättningar för strukturella förändringar. Därför är jag mycket glad att vår satsning nu får ett fortsatt liv som en integrerad del av Stockholms universitet.

SRC tillhör fortsatt Stockholms universitet, i samarbete med Beijerinstitutet inom Kungl. Vetenskapsakademien

Text: Per Westergård