Kan EU använda sin handel med andra regioner för att få fossiltunga industrier att minska utsläppen av koldioxid? Är det på tiden att införa gränsskatter på import och export av de växthusgaser som finns inbäddade i produkter och material? Går det i så fall att göra det på ett sätt som är kompatibelt med världshandelsorganisationens WTO:s regler?

Det var några av de frågor som diskuterades på ett seminarium om energi och handel på CEPS Ideas Lab i Bryssel 21-22 februari. Under konferensen fanns både Mistras vd Åke Iverfeldt, personal från stiftelsens kansli samt ett antal forskare från olika Mistra-program på plats. En medverkan som delvis förklaras av att Mistra både har ett samarbete med Centre for European Policy Studies och var en av sponsorerna av konferensen.

Idag finns möjligheter att producera stål, cement, kemikalier och andra energiintensiva produkter med avsevärt lägre koldioxidutsläpp än för bara några decennier sedan. Ändå görs inte det i tillräckligt hög utsträckning. Förklaringen är enkel; efterfrågan på cement med små utsläpp är för liten.

En orsak till det är att cement och stål sällan säljs i kraft av sig själva utan snarare finns inbäddade i produkter som hus, båtar, bilar med mera. Därför är det svårt för en bilköpare att veta om stålet i bilen är producerat med grön el eller med fossildriven el. Ännu svårare kan vara att få dem att betala ett högre pris för en ”grönt” producerad bil.

Är det dags att införa gränstullar på koldioxid som finns inbäddad i andra produkter? Det skulle stimulera nya och grönare industriprocesser och tvinga de producenter som idag låter tredje part stå för klimatkostnaderna att ta ett större ansvar.

Detta visade sig vara en fråga som skar rakt igenom konferensens panel, som bestod av forskare, industrirepresentanter och tjänstemän från EU-kommissionen.

Ja, svarade Susanne Dröge, från Stiftung Wissenschaft und Politik, Berlin. Även om det inte kan gälla över hela linjen menade hon att vissa produkter, till exempel bulkstål, skulle kunna passa för en sådan gränsavgift. Cementklinker är ett annat exempel där handel från Marocko och andra länder används för att runda EU:s system för utsläppsrätter.

– Med ett pris på detta kan folk avgöra om de vill betala priset eller välja produkter med lägre nivåer av utsläpp. För det finns en klimatkostnad som någon alltid får betala, sade hon.

Mark Sanctuary från IVL Svenska Miljöinstitutet och tidigare programchef för Mistraprogrammet Entwined hade invändningar mot gränsavgifter. En var att systemet kan kidnappas och användas i protektionistiska syften. En annan är att han tvivlar på att det skulle vara effektivt. Det skulle snarare kunna rubba balansen i handeln.

– Idag är framgångsrika företag med stor export ofta grönare och renare än de konkurrenter som inte exporterar så mycket, sade Mark Sanctuary.

Seminariet var ett exempel på hur olika ståndpunkter kring komplexa problem kan stötas och blötas framhöll seminariets värd Christian Egenhofer, chef för CEPS Energy and Climate House.

The Ideas Lab är CEPS viktigaste evenemang och samlar varje år hundratals deltagare, många av dem på hög beslutsnivå. EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans var huvudtalare. Förre statsministern i Sverige, Fredrik Reinfeldt medverkade också i en panel. Mistra har sedan ett antal år ett samarbete med CEPS och är en av sponsorerna bakom The Ideas Lab.

Enligt Christian Egenhofer bidrar själva upplägget av CEPS Ideas Lab till att göra konferensen attraktiv. Tidigare anordnade CEPS mer traditionella konferenser. Men så beslöt man sig för ett mer radikalt grepp.

– Vi stänger in folk i ett rum och så låter vi dem prata rakt på sak i fem minuter. Det har visat sig vara framgångsrikt.

En av dem var Jan Riise från Mistra Urban Futures. Han medverkade i ett seminarium som ställde frågan om hur man kan öka det folkliga deltagandet i demokratiska och politiska processer i Europa.

EU porträtteras ofta som ett elitdrivet projekt, tondövt för folkliga rörelser och folkligt engagemang. Under seminariet diskuterades därför vilka möjligheter vanliga européer har att påverka EU:s beslutsprocesser och vilka mekanismer som kan öppna för en sådan påverkan. Och om sådana sociala rörelser kan leda till verkliga resultat.

Men Jan Riise pekade på att det fortfarande saknas viktig kunskap om vad social delaktighet kan ge för resultat och forskningen på området är relativt nystartad.

– Där behöver vi mer kunskap. Sedan vet vi att det är bättre ju tidigare medborgare, invånare eller för den delen andra berörda, som företag och föreningar, kommer in i processen.

De erfarenheter som finns, bland annat när det gäller så kallat social housing i Storbritannien, visar att trivsel och omsorgen om bostadsområdet ökar om de boende har fått vara med och bestämma tidigt i processen.

– Man brukar tala om empowerment och vår tes är att det ökar livskvaliteten. Ska vi nå hållbarhet så är den sociala hållbarheten viktig.

Jan Riise tror att lokal delaktighet kan sätta igång positiva processer.

– Vi ska ha realistiska förhoppningar. Även om de europeiska och de lokala frågorna inte motsäger varandra är det nog ändå på det lokala planet som delaktigheten i första hand kan äga rum, säger han.

Konferense, CEPS Ieas Labs, ägde rum 20-21 februari i The Egg, Bryssel.

Text: Thomas Heldmark