Det positiva är att nästan all teknik finns idag. Och även om den är dyr för vissa av aktörerna så blir kostnaden inte så hög om man sprider ut den över hela samhället. Det har vi visat i våra tekniska arbetspaket i programmet. Det negativa är att mycket av det här har vi känt till i åratal utan att det händer så mycket.

Vad är det som är svårt?

Det finns många små och större barriärer att ta sig förbi. Det finns till exempel ingen affärsmodell för att bygga klimatneutralt. Det blir lite dyrare och varför skulle då någon vilja göra det? På samma sätt tar det emot att välja bort sin egen bil och samåka eller åka kollektivt. Även om det visar sig att om man provat en gång så lossnar det.

Nu går Mistra Carbon Exit in på sitt tredje år, vad händer nu i programmet?

 Det roliga är att en hel del resultat börjar falla på plats, det visar inte minst vår senaste konferens. Det handlar dels om de tekniska färdplanerna där vi har kommit rätt långt, men det finns även resultat från studier om beteenden som är intressanta. Nu har vi de tekniska beskrivningarna som grund. Vad är det för styrmedel och affärsmodeller som behövs för omställningen?

Och så finns det en sak som vi lagt till i programmet: hur kommer den här omställningen att påverka andra miljöfaktorer?

Hur menar du?

Den klimatomställning som vi förbereder nu ska ske på 25 års sikt. Den kommer att stressa samhället och miljön på en rad punkter. Vissa saker kommer att bli bättre, som att vi kanske får bättre stadsluft. Men vi måste vara medvetna om att det kan inverka negativt på naturmiljöer. Vi kommer att behöva dra ledningar genom känsliga områden, som ett exempel. Det går kanske inte att undvika men vi måste vara medvetna om att det sker och hur.

EU var ett närvarande tema under konferensen, varför då?

Mistra Carbon Exit är ju framförallt ett nationellt program som riktar sig mot Sveriges ansträngningar och klimatmål. Men Sverige lever inte i en bubbla och vad som händer i EU är viktigt. Hälften av våra utsläpp ligger under EU-lagstiftning. Sedan tror jag Sverige har en roll att visa hur man kan göra en sådan omställning och på det viset skynda på EU:s arbete. Inom visa områden är vi ett föregångsland, men inte inom alla delar.

Det framkom en synpunkt under konferensen, att Sverige är en föregångare där vi har bättre förutsättningar än andra länder. Men där vi inte har det är vi inte heller föregångare?

Det är intressant. Sverige har en gynnsam sits. Vi har vattenkraft, vi har kärnkraft, vi har skogsresurser. Å andra sidan har vi tung industri; stål, cement, papper. Men visst, vi kanske slår oss för bröstet lite för mycket. Där vi har samma förutsättningar som andra är det inte alls säkert att vi är bäst i klassen.

Nästa år ska Mistra Carbon Exit halvtidsutvärderas. Vad står på agendan?

Det blir viktigt för oss att visa hur vi kan kombinera beteende, styrmedel och teknik. Det är den kombinationen som gör programmet spännande. Om vi kan koppla ihop våra tekniska arbetspaket med vilka styrmedel som behövs och hur det påverkar folks beteenden, då har vi kommit med något verkligt nytt.

Vi har också valt att se omställningen genom ett värdekedjeperspektiv, det är också nytt. Det kan vara forskning tidigt i värdekedjan som tar fram nya material eller investeringsstöd. Det kan vara prissättning på koldioxid så att i slutledet konsumenten väljer klimatvänligt eller att stora upphandlare som exempelvis Trafikverket sätter klimatneutralitet som krav.

Text: Thomas Heldmark