Forskningsprogrammet Mistra Geopolitics studerar sambandet mellan geopolitik, säkerhet och global miljö- och klimatförändring. På konferensen Think 2030 Dialogue Sweden lyfte Mistra Geopolitics biträdande programchef Henrik Carlsen de tre största drivkrafterna för förändring för hållbar utveckling: global miljöförändring – där utvecklingen går åt fel håll, geopolitiska spänningar – och de maktskiften det innebär på en global nivå, och nya teknologier – där data ses som ”det nya guldet” och där Kina tagit ledningen inom AI.

– Det är intressant att titta på dynamiken mellan dessa tre drivkrafter, som innebär både risker och möjligheter. Exempelvis kan geopolitiska spänningar leda till att miljö och klimat inte är prioriterade frågor och att spänningar påverkar globala förhandlingar. AI kan både stötta oss i en mer hållbar riktning, men geopolitik kan påverka hur AI regleras. Nya teknologier kan ta oss från fossilberoende, men då också påverka geopolitiken.

Gällande kopplingen mellan klimatrisker och handel ser Henrik Carlsen en fara i att länder ses som egna öar och att klimatrisker i andra länder inte beaktas, trots att de har stor påverkan på försörjningskedjor. Europeiska företag är ofta högt upp i värdekedjan och beroende av import för att klara produktion och leveranser. Allt fler länder är också beroende av import för sin livsmedelsförsörjning.

Henrik Carlsen har två viktiga medskick:

– Forskning om hållbarhetsfrågor behöver bli mindre geopolitiskt naiv – och det här är extremt komplicerat. EU måste på ett seriöst sätt börja överväga klimatrisker som sker utanför EU.

”Heliga kor slaktas”

Enligt Ieva Baršauskaitė, Senior Policy Advisor på IISD, gör många länder nu enskilda åtgärder i relation till Parismålet, utan att koordinera arbetet länder emellan. Detta beror både på tidspress och att de geopolitiska utmaningarna ökar, och trots medvetenhet om att inget land bör hamna på efterkälken och att det krävs samarbete för att klimatmålen ska nås.

Ieva Baršauskaitė anser också att de internationella handelsreglerna har tjänat oss väl, men att de nu skrivs om att stora aktörer, bland annat EU.

– De förändras i praktiken – inte utifrån förhandling – för att vi saknar tid. Vi dekonstruerar det multilaterala handelssystemet allt eftersom. Vissa heliga kor slaktas, och vi ser hur både geopolitik och klimatförändring har satt de koncept som vi trodde var etablerade, gällande bland annat taxering och subventioner, ur spel.

Nu måste vi skaka av oss rädslan för att förlora ett system som redan är på väg att försvinna, och istället omvärdera det internationella handelssystemet så att det stöttar klimatarbetet, anser Ieva Baršauskaitė. Det krävs uppriktiga diskussioner

– Exempelvis om hur vi kan skapa ett rättvist och effektivt system för pris på koldioxid, likaväl som ett system för koldioxidläckage. Hur kan vi ha en meningsfull dialog om betydelsen av gröna subventioner och samtidigt ta hänsyns till att en global kapplöpning gällande grön teknologi innebär en risk för att vissa länder halkar efter.

Förena handelsregler med klimatambitioner

Marc Vanheukelen, tidigare EU-ambassadör för klimatdiplomati och EU:s representant inom World Trade Organization (WTO), ser två fundamentala utmaningar gällande kopplingen mellan handel och klimat. Den första är att förena internationella handelsregler med klimatambitioner. Detta kompliceras av att ambitionerna skiljer sig stort mellan länder. För att snabba på utvecklingen behöver vi ta oss an knäckfrågorna koldioxidläckage och gröna subventioner, anser Marc Vanheukelen.

Den andra utmaningen är att se till att handelskedjorna är öppna för grön teknologi. Marc Vanheukelen ser ett stort behov av att återuppliva plurilaterala överenskommelser gällande mer hållbara varor.

– Gällande säkerställandet av råvaror har fallet med Ryssland varit gas, men vi ser det nu gällande innovationskritiska metaller som är geografiskt koncentrerade, ofta i icke-demokratiska länder utan marknadsekonomi. Hur säkerställer vi att handelssystemet är öppet för en förutsägbar tillgång till dessa råvaror? säger Marc Vanheukelen.

Utvecklingsarbete största utmaningen

Rashid S Kaukab, tidigare vd på CUTS International Geneva, är från Pakistan men har bott i Geneve i många år. Han anser att den absolut största utmaningen i diskussionen om klimat och handel är utvecklingsarbete.

– Som boende i Europa tenderar vi att glömma att stora delar av världen fortfarande lever i fattigdom och lider av hunger, undernäring och sjukdomar. Vi måste adressera dessa frågor om vi eftersträvar en välmående och fredlig värld under 2000-talet och framöver.

För att illustrera påverkan av klimatförändringar och handel för de minst utvecklade länderna lyfter Rashid S Kaukab att dessa 46 länder, med en total befolkning på 1,1 miljarder människor, bidragit minimalt till klimatförändringarna. 2019 stod de för mindre än 4 procent av de globala väthusgasutsläppen. Ändå drabbas de hårdast. Omkring 69 procent av klimatrelaterade dödsfall under de senaste 50 åren har inträffat i dessa länder.

Tittar man på den globala handeln står dessa länder för strax över 1 procent, men deras beroende av export och tillväxt är stort. Nästan hälften av ländernas BNP sker genom handel och nästan hälften av deras export består av mineralråvaror – råvaror som påverkas och kommer att påverkas av unilaterala och plurilaterala åtgärder.  Åtgärder som Carbon Border Adjustment bör därför utvecklas och utformas med omsorg, påpekar Rashid S Kaukab.

”Vi måste hålla två tankar i huvudet samtidigt”

En viktig sektor gällande både klimat och handel är livsmedel, som står för ungefär en tredjedel av växthusgasutsläppen, orsakade av människan. Därför är en viktig del för att hantera klimatförändringen att fokusera på ett mer hållbart livsmedelssystem, anser Helena Hansson, programchef för forskningsprogrammet Mistra Food Futures.

Att ställa om till en mer hållbar och resilient produktion är kostsamt. Konsumenter väljer ofta de billigare produkterna, som kanske är producerade på ett mindre hållbart sätt. Det här är en paradox som handelssystemet behöver hantera för att intentionerna om att skapa ett klimatneutralt livsmedelsystem inte samtidigt främjar den del av livsmedelssystemet som inte är hållbart, menar Helena Hansson.

Hon anser också att samhällsdebatten i Europa gått från att diskutera hur vi skapar ett hållbart livsmedelssystem till att handla om livsmedelssäkerhet och -beredskap samt lagerhantering.

– Vi vet att vi har ett ohållbart livsmedelsystem globalt, i Europa och nationellt. Vi måste hålla två tankar i huvudet samtidigt – arbeta för ett mer hållbart livsmedelsystem globalt och säkerställa livsmedelssäkerhet och beredskap. Vi behöver se till att vi utarbetar strategier gällande handel och klimat som interagerar med varandra, säger Helena Hansson.

Relationen mellan Kina och USA påverkar

Så vad behöver hända för att åtgärder för klimat och handel ska förenas? Enligt Marc Vanheukelen är utvecklingen beroende av två viktiga geopolitiska element – det pågående kriget i Ukraina och relationen mellan Kina och USA. Gällande hållbar omställning – och i ett långsiktigt perspektiv – tror Marc Vanheukelen att kriget i Ukraina är en välsignelse.

– Det har varit en högljudd väckarklocka att det är farligt att förlita sig på energiimport då det gör dig sårbar. Green energy is freedom energy. Det har inneburit en boost för förnybar energi som accelererat omställningen. Även om vi kortsiktigt har köpt gas på annat håll än från Ryssland, och till och med startat kolkraftverk, tror jag detta är starten på en långsiktig förändring.

Att USA vill frikoppla sig från Kina tror Marc Vanheukelen kan leda till en fragmenterad värld som saktar ned och försvårar omställningen. För samtidigt som Kina står för enorma utsläpp är de oumbärliga gällande vindenergi, solenergi, litium och sällsynta jordartsmetaller.

I utvecklingsländerna är geopolitiken inte svart eller vit, poängterar Rashid S Kaukab. I dialoger med beslutsfattare i dessa länder är det tydligt att de anser att de bästa och mest rättvisa åtgärderna sker genom internationella processer, som WTO för handel, och UNFCCC gällande klimat.

– Det geopolitiska läget innebär också att uppmärksamheten och resurserna som skulle ägnas åt de fundamentala utmaningarna nu går mer till åtgärder som inte gynnar dem. För utveckling och globala lösningar tror jag inte att den nuvarande geopolitiken är hjälpsam. Vi har kort om tid och vi behöver multilaterala åtgärder, säger Rashid S Kaukab.

För att vända utvecklingen pekar han på FN:s globala hållbarhetsmål som ett viktigt verktyg för att tänka mer kollektivt och behålla det globala fokuset. Från att ha varit på allas läppar har de globala målen hamnat i skymundan och han ser ett behov att väcka dem till liv och länka dem till nuvarande utmaningar.

Multilateralism framhåller även Marc Vanheukelen. Samtidigt lyfter han det uppenbara problemet med att multilateralism, även när det är som bäst, går för långsamt. När det kommer till klimatmål och regleringar gällande kodioxidläckage och handel är tiden knapp.

– Om vi måste vänta tills det finns multilaterala lösningar på de här frågorna så kommer det inte hända under min livstid, säger Marc Vanheukelen.