Åsa Callmer, forskare vid KTH, har under våren disputerat med sin avhandling om hur konceptet tillräcklighet kan styra mot ett mer hållbart samhälle inom det Mistrafinansierade programmet The Seed Box

– Idén om tillräcklighet utgår från att vi behöver hålla oss inom de planetära gränserna gällande konsumtion och resursanvändning. Det innebär också en stark rättviseaspekt – att vi har ett ansvar att dela lika på det miljöutrymme som finns. Rika människor och samhällen, som vi här i Sverige, behöver därför ta ett stort steg tillbaka, förklarar hon.

Åsa Callmer har studerat tillräcklighet på individnivå och undersökt utmaningar och möjligheter med styrning mot tillräcklighet på samhällsnivå. På individnivå har hon intervjuat två grupper av människor – de som haft ett köpfritt år och de som använder metoden ”KonMari” för att rensa sina hem från saker som inte skänker dem glädje.

Medan de allra flesta i den köpfria gruppen redan hade ett starkt miljöfokus och tagit ett aktivt val att minska sin konsumtion, bestod den andra gruppen av mer traditionella konsumenter.

– I den köpfria gruppen slog det mig att de upplevde det som enkelt och befriande att stå utanför konsumtionssamhället. Många fick en kick när de insåg att de klarade det och att det inte var så svårt. I den KonMari-gruppen blev det tydligt att det är en tuff process att utvärdera varje liten pryl, men även här landade många i en känsla av befrielse av att äga färre saker. De upplevde också att de blivit mer kräsna med sina inköp och därför hade slutat med impulsköp och minskat sin konsumtion, berättar Åsa Callmer.

Båda grupperna upplevde att den sociala aspekten ofta var den mest utmanande att handskas med, till exempel förväntan på presenter på kalas och en gå bort-present vid middagar.

Målkonflikter gällande tillväxt och konsumtion

För att tillräcklighet och minskad konsumtion ska slå igenom i praktiken krävs rätt styrmedel, anser Åsa Callmer. Hon har studerat de styrmedel och policys som finns på kommunal, regional och nationell nivå idag och insett att det finns motsättningar.

– Det är tydligt att det finns flera målkonflikter gällande tillväxt och konsumtion. För kommuner som vill locka till sig företag kan det vara känsligt att prata om minskad konsumtion och begreppet används i få policys. Istället pratar man om ändrad konsumtion eller minskat avfall, som inte är lika kontroversiella termer.

Åsa Callmer anser att det är viktigt att sätta tydliga mål för minskad konsumtion, dels mätbara utifrån volym, men också att lyfta de planetära gränserna och rättviseperspektivet.

– Det talas mer och mer om det i klimatkrisens spår, men vi behöver ännu tydligare sätta ord på de planetära gränserna, att de finns och att vi behöver anpassa vår konsumtion efter dem. Vi behöver också lyfta andra mål att sträva mot. Istället för ekonomisk tillväxt kanske vi bör styra samhället mot största möjliga välbefinnande?

Åsa Callmer pekar på Göteborgs stad som ett föredöme med ett rättviseperspektiv i sin strategi för hållbar konsumtion. På kommunal nivå ser hon att mycket av initiativen handlar om att öka möjligheterna för att laga och låna saker och skapa tillgänglighet för fler. Men för att tillräcklighet ska få genomslag behöver mer hända.

– Politiska styrmedel behöver gå hand i hand med förändrade normer. På individnivå behöver vi komma bort från strävan att alltid vilja ha nytt och mer. På samhällsnivå behöver vi komma bort från det ensidiga fokuset på ekonomisk tillväxt och arbeta för att bygga ett hållbart samhälle på lång sikt. Politiker måste våga sätta mål för minskad konsumtion så det kan bli lönsamt för företag med cirkulära affärsmodeller.

Åsa Callmer arbetar nu som forskare inom Mistra Sustainable Consumption, där hon bland annat fortsätter studera styrmedel för tillräcklighet.