Forskning
Aktuellt
Om Mistra
Forskning
Publicerad 2023-02-02
Ny rapport om rättvis koldioxidbudget för Sverige
Vad är rättvisa? Och vad är en rättvis koldioxidbudget för Sverige? Det är frågor som forskningsprogrammet Fairtrans har diskuterat. I en ny rapport beskriver de hur antaganden om rättvisa, åtaganden i Parisavtalet och klimatkonventionen leder till olika beräkningar. Nu uppmanar de regeringen och riksdagen att initiera arbetet med en svensk koldioxidbudget som styrinstrument för Sveriges miljö- och klimatmål.
Forskningsprogrammet Fairtrans har som vision att med civilsamhällets erfarenheter och engagemang underlätta och påskynda en rättvis klimatomställning. Inom programmet hålls kontinuerliga workshops med alla delaktiga parter, bland annat de största fackförbunden i Sverige, för att diskutera programmets frågeställningar och genom samverkan skapa vetenskapligt underbyggda strategier som upplevs som rättvisa, motiverade och effektiva.
I mars 2022 hölls en första workshop med fokus på en rättvis koldioxidbudget för Sverige. Processen har resulterat i rapporten Rättvisa koldioxidbudgetar för Sverige, med syfte att beskriva hur olika antaganden om målen i Parisavtalet, rättvisa, och klimatkonventionens principer, leder till olika beräkningar av vad som anses som en rättvis fossil koldioxidbudget för Sverige. Fairtrans programchefer Thomas Hahn och Stephan Barthel poängterar att forskningen och rapporten kan belysa konsekvenserna av olika antaganden, men att rättvisa i grunden är en normativ, moralisk och politisk fråga.
– Det finns lika många tolkningar av begreppet ”rättvisa” som det finns människor. Det finns heller inget rätt eller fel antagande om vad anses rättvist, huvudsaken är att man är transparent med hur man tolkat och beräknat rättviseaspekten. Vår rapport jämför en färdplan, som utgår från länders utsläpp idag, med en jämlikhetsprincip där alla medborgare i världen får en lika stor koldioxidbudget, säger Thomas Hahn.
Även om Fairtrans rapport gör olika beräkningar om Sveriges koldioxidbudget har de också släppt en parallell kortfattad rapport med policyslutsatser. I den är den viktigaste rekommendationen att regeringen tillsätter en utredning som beräknar en rättvis koldioxidbudget i linje med åtaganden i Parisavtalet.
– Att det initieras från politiskt håll är viktigt för dess legitimitet, säger Stephan Barthel.
En global koldioxidbudget är den totala mängd framtida koldioxidutsläpp som med viss sannolikhet resulterar i att den globala medeltemperaturen inte överskrider ett visst mål. Fairtrans rapport utgår från målet att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader över förindustriell tid, med 67 procents sannolikhet. Enligt FN:s klimatpanel IPCC är den globala koldioxidbudgeten då 400 miljarder ton koldioxid, från den 1 januari 2020.
I den globala budgeten ingår framtida globala koldioxidutsläpp från avskogning, annan markanvändning och internationella transporter. Det ingår inte i nationella redovisningar. Därför har forskarna dragit av tio procent – som ska motsvara dessa utsläpp – från den globala koldioxidbudgeten. Fairtrans beräkningar för Sveriges fossila koldioxidbudget utgår därmed från att den globala budgeten som ska fördelas nationellt är 360 miljarder ton koldioxid.
Har alla medborgare i världen en lika stor budget blir Sveriges budget på 475 miljoner ton, beräknat på Sveriges befolkningsmängd 2020 på 10,3 miljoner människor. Beaktas Sveriges historiska utsläpp och tekniska och ekonomiska möjligheter att minska utsläppen, krymper budgeten markant. Rapporterna poängterar att även mått av sannolikhet och temperaturmål som används i beräkningarna är en moralisk fråga om rättvisa.
Fördelen med en koldioxidbudget, enligt Stephan Barthel och Thomas Hahn, är att det är en naturvetenskapligt förankrad bild av det nationella utsläppsutrymmet. Det är något att förhålla sig till för att leverera enligt nationella klimatpolitiska mål och ett pedagogiskt verktyg att använda sig av när det handlar om val av investeringar för exempelvis teknologi och infrastruktur. De berättar att forskare i andra länder gjort liknande beräkningar, men de känner inte till en politiskt förankrad koldioxidbudget.
Forskarna konstaterar att en nationell budget kan fördelas inom ett land utifrån olika principer om rättvisa, genom att beakta skillnader mellan olika företag och personer. De konstaterar också att en resursöverföring, med hänsyn till historiska och nuvarande utsläpp och olika ekonomiska resurser, är ett sätt att utöver inhemska utsläppsminskningar implementera rättviseprincipen enligt klimatkonventionen.
Diskussionerna inom Fairtrans har handlat mycket om olika rättviseperspektiv och Stephan Barthel anser att rapportens förankringsprocess har varit otroligt viktig.
– Det unika är att vi har engagerat folkrörelserna i arbetet och det har varit ett demokratiskt arbete. Våra parter har deltagit i hela processen och våra rapporter har gått på remiss inom forskningsprogrammet med stort engagemang och många synpunkter.
Stiftelsen för miljöstrategisk forskning stödjer forskning av strategisk betydelse för en god livsmiljö och hållbar samhällsutveckling