– I detta forskningsprogram har allt kommit till nytta, i vissa fall direkt av modeindustrin, i andra fall inom vidare forskning, hos myndigheter eller av FN, säger Åsa Östlund.

Som exempel nämner hon att Naturvårdsverket, Konsumentverket och Kemikalieinspektionen lutar sig mot forskningen inom Mistra Future Fashion i sin gemensamma informationskampanj Textilsmart som riktar sig mot konsumenter. Resultaten från programmet har spridits i internationella fora och FN:s modesatsning har tagit fasta på vad som åstadkommits där.

– Vi har också lärt oss att det går snabbt i modebranschen och långsamt i forskarvärlden. För att snabbare få ut resultaten har vi ibland gjort skräddarsydda rapporter till industrin innan resultaten har publicerats vetenskapligt, säger Åsa Östlund som varit knuten till programmet sedan start, först som vice programchef och de sista två åren har hon lett Mistra Future Fashion.

Programmet startade 2011, i en tid då inte så många pratade om modeindustrins miljöpåverkan. Men vissa modeföretag såg att tillgången på viktiga råvaror höll på att peaka och att nya regleringar skymtade vid horisonten.

Mistra Future Fashion var från början bredare upplagt med åtta separata projekt med olika disciplinär inriktning, något som under andra fasen smalnade av till fyra delområden: design, leverantörskedja, användare och återvinning.

Ett av flera konkreta resultat från Mistra Future Fashion var en kemisk metod att separera bomullsfibrer från fibrer av polyester i textilier som är tillverkade i dessa blandningar. Blend re:wind heter delprojektet. Det är ett genombrott i något som annars setts som en knäckfråga när det gäller materialåtervinning av textilier.

– Många plagg är gjorda i olika blandningar av bomull och polyester och när dessa ska materialåtervinnas går de till fyllnadsmaterial eller på annat sätt hamnar lägre ner i värdekedjan. Genom denna metod kan bomullen bli viskos och polyestern blir monomerer som kan bli ny polyester eller något annat, säger Åsa Östlund.

Och enligt henne är en pilotanläggning nästa steg. Innovationen är viktig, menar Åsa Östlund, eftersom blandningar av bomull/polyester förekommer i allt från hotell- och sjukhuslakan till stretchjeans, skjortor och andra plagg.

Bomull/polyester-blandningar har också visat sig vara skonsammare för klimatet än exempelvis ren bomull. Polyestern gör att plaggen eller textilierna håller längre, de torkar snabbare efter tvätt och väger mindre. Dessutom är bomullsproduktion i sig en klimatbov.

Det krävs sju kilo raffinerad olja för att producera ett kilo bomull för T-shirts, enligt Mistra Future Fashion som skriver så här i slutrapporten The Outlook Report 2011-2019 (översatt från engelska):

”Från ett vetenskapligt perspektiv kan det tyckas irrationellt att oroa sig för de 100 gram fossilt innehåll som finns i en polyester t-shirt, men inte ta i beaktande de kilon fossilt bränsle som krävs för att producera en t-tröja i bomull.”

Åsa Östlund förklarar:

– I början av programmet tänkte vi nog att det var bättre med kläder i naturmaterial, men där har vi tänkt om. När vi gjort livscykelanalyser har vi sett att vissa blandmaterial ofta har en mindre skadlig effekt på klimatet.

I ett annat delprojekt inom Mistra Future Fashion har svenska och österrikiska forskare designat ett enzym som kan klippa sönder polymerer på ett sätt att de går att sätta samman igen.

– Detta är ett viktigt steg för att exempelvis kunna återvinna svårhanterade blandningar såsom elastan och nylon, säger Åsa Östlund.

Ett av modeföretagen som medverkat i programmet, Filippa K, har tagit fram en hållbar trenchcoat. The Eternal Trench Coat är en av årets produkter i företagets kollektion: en rock med tio års garanti, gjord av återvunnen polyester. Materialvalet gjordes med stöd av livscykelanalyser och för att uppnå ett plagg med så lång livslängd som möjligt.

Enligt Åsa Östlund tog det några år innan forskarna i de olika projekten riktigt började samarbeta och dra nytta av varandra. Inför programmets andra fas var hon drivande i en omorganisation och det satte ytterligare fart på det tvärvetenskapliga arbetet.

Designern Kay Politowicz är professor vid Chelsea College for Art & Design och har en lång karriär i gränslandet mellan konst och akademi. Hon säger att omorganisationen var ett lyckat drag.

– Plötsligt uppstod samarbeten av en helt annan kvalitet än tidigare. Jag kunde sitta tillsammans med kemister, sociologer, jurister och alla var ödmjuka och öppna och vågade säga obekväma saker till varandra. Det menade många var nyskapande, säger hon.

Styrelseordförande för Mistra Future Fashion, Nick Morley, säger att den transdisciplinära approachen inledningsvis skapade utmaningar, men också har lett till en del ”extremt fruktbara samarbeten” i programmets senare del. Nick Morley vill inte peka ut något särskilt forskningsresultat som mer framträdande än andra, men han säger att det sätt göra livscykelanalyser på har kommit att etableras som metod och används som verktyg i design och konsumentbeslut.

– Jag tror att den vetenskapliga robustheten i resultaten och forskarnas tydliga oberoende har gjort stor nytta, säger Nick Morley.

Under de åtta åren som programmet har verkat så har medvetenheten ökat i modebranschen. Många affärskedjor har system för återvinning av uttjänta kläder och reparation av plagg som behöver lagas. Det sker en material- och designutveckling mot större hållbarhet som vi inte sett tidigare. Även affärsmodeller börjar byggas om.

Flera forskare inom Mistra Future Fashion fortsätter att samarbeta och Åsa Östlund som till vardags är knuten till RISE försöker vara behjälplig och få industrin att implementera kunskapen.

– Det är mycket i programmet som lever vidare. Det jag uppmuntrar mest nu är att industrin ska fatta stafettpinnen, inte att forska mer, utan att resultaten ska implementeras så att industrin kan dra nytta av dem, säger Åsa Östlund.

Fakta – Mistra Future Fashion

• Programtid: 2011-2019
• Finansiering: Mistra investerade 80 MSEK
• Programvärd: RISE Research Institutes of Sweden AB
• Programchef: Åsa Östlund
• Programstyrelsens ordf: Nick Morley

Text: Thomas Heldmark