I den svenska riksdagen finns en stor majoritet för att landets fordonsflott ska vara fossilfri år 2030. Lättare sagt än gjort dock, människor på landsbygden har uttryckt en oro för att deras vardag inte längre kommer att fungera. Protester, inte minst mot tankar om höjda bränslepriser, har därför varit vanliga på sociala medier.

Inte lika stor uppmärksamhet har motrörelsen Bensinupproret 3.0 fått. Det är en Facebook-grupp som både ser behovet av en omställning till ett fossilfritt resande, och som aktivt diskuterar hur målet ska nås. Utan att blunda för de utmaningar som finns.

Exempel på frågor som diskuteras där är:

Vilka konflikter och möjligheter finns för arbetet med att nå klimatmålen?

• Vilka är utmaningarna för landsbygden?
• Hur ser lösningarna ut?
• Räcker befintliga styrmedel till för dessa lösningar?

Elisabeth Ekener, som forskar om social hållbarhet på KTH, hittade Facebook-sidan och började följa diskussionen.

– Först slogs jag av att de som var aktiva där verkligen letade efter lösningar, och att samtalsklimatet var så konstruktivt. Därefter att det här är en grupp människor som annars inte har någon röst i den offentliga debatten.

En person i Facebook-gruppen föreslog att man skulle samla alla förslag i en databas. Elisabeth Ekener blev intresserad och tänkte att hon och andra som forskar inom området skulle kunna ge gruppen stöd utifrån den kunskap de har.

– Jag tog då kontakt med Mistra och frågade om de hade möjlighet att stödja ett projekt som är lite mer snabbfotat än deras normala program. De hade haft liknande tankar och därför fick jag ett stöd via Mistra Dialog. Projektet drev jag sedan i nära samarbete med Mistra SAMS, ett flerårigt projekt om mobilitetslösningar som drivs på KTH.

Projektet har resulterat i en rapport där en rad konkreta förslag redovisas. Dock inte enögt, lika tydligt har hindren för att förverkliga idéerna visats fram. Som: hur ska jag som jobbar oregelbundna tider kunna få samåkningen att fungera. Eller: ska jag ha egen barnstol med mig när jag och mitt barn ska få åka med i någon annans bil.

Det tydligaste budskapet i rapporten är ändå att de som deltog i diskussionerna om framtidens resande så tydligt visade på en vilja att lösa de problem som finns, samtidigt som de uttryckte att de behövde stöd för att förverkliga sina idéer.

I början av februari presenterades rapporten i samband med ett seminarium i Härnösand. Under en paneldebatt ventilerades förslagen ytterligare.

– Det slog mig att många landsbygdskommuner har de här frågorna högt uppe på sina agendor, och att de gör mer än vad jag hade förväntat mig. Kanske är även det ett resultat av en mediebild som säger att politiker inte gör någonting. Det är synd, menar Elisabeth Ekener.

Många kommuner har under åren samlat på sig stor kunskap, men deras erfarenheter sprids inte alltid till andra. Därför vill Elisabeth Ekener nu gå vidare och arrangera fler seminarier, och då med målet att nå inte bara landsbygdens folk och politiker utan även storstadsbor och rikspolitiker.

Rapporten om hållbart resande på landsbygden finns här

Vill du ta del av seminariet i Härnösand kan du se en inspelning här

Bensinupproret 3.0 på Facebook hittar du här

Text: Per Westergård