Glasgow står värd för årets globala klimatmöte COP 26, som startar den sista oktober. I augusti släppte FN:s klimatpanel IPCC sin senaste rapport med ett tydligt budskap om att klimatet förändras i en allt snabbare takt och att det är människan som orsakar förändringen. Rapporten har satt stort tryck på det kommande förhandlingarna och förväntningarna är höga på att världens länder höjer sina ambitioner och sluter viktiga överenskommelser i linje med Parisavtalet. En viktig fråga för både förhandlingarna och för att en klimatomställning ska kunna ske och ta fart är rättviseaspekten. Den 8 oktober anordnade Mistra tillsammans med Formas webbinariet Klimaträttvisa inför COP26 – vad säger forskningen?

Peter Ruskin, biträdande chef på brittiska ambassaden i Stockholm, framhåller att huvudfokus för COP26 är att hålla Parisavtalets mål om 1,5 grader inom räckhåll, även om vi för tillfället inte är på rätt väg. Att klimatförändringar har fått en framträdande roll i den allmänna debatten och i media har enligt honom bidragit till höga förväntningar och ökat trycket på årets förhandlingar. Och han tycker det är viktigt att erkänna att det finns en besvikelse och en frustration över att vi inte har nått längre.

Som en del av förberedelserna inför årets förhandlingar har samtal förts med regeringar världen över och med stora globala utsläppare med stort kapital. Och vissa framsteg har gjorts, säger Peter Ruskin och hänvisar till att det för fem år sedan var runt 30 procent av världsekonomin som omfattades av mål om nollnettoutsläpp – idag är 70 procent. Vetenskap och forskning, inte minst IPCC:s senaste rapport, är också mycket betydelsefullt inför och under det stundande mötet. Både för att ge bakgrund, förståelse och kontext till diskussionerna.

– Klimaträttvisa innebär många olika aspekter och en aspekt vi fokuserar extra mycket på är klimatfinansiering. Industriländerna har ett särskilt ansvar ge den finansiering som krävs för att hjälpa fattigare länder med klimatinsatser. Vi kom för flera år sedan överens om ett mål på 100 miljarder dollar per år. Vi har kommit en bit på vägen, men har också en bit kvar, säger Peter Ruskin.

Rättviseaspekt präglar Sveriges delegation

Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie anser att Sverige för fram rättviseaspekten på flera olika sätt inför COP26. Bland annat i hur Sveriges delegationen är utformad, med ungdomsrepresentanter och representanter från Sametinget, för att spegla bredden i det svenska deltagandet.

– Vi försöker också återkommande lyfta fram ungas röst, jämställdhet och mänskliga rättigheter i de olika förhandlingsspåren. Vi ser också att många frågor på dagordningen präglas av ett rättviseperspektiv, klimatfinansiering är en sådan fråga.

Mattias Frumerie ser klimatförhandlingarna som ett pågående arbete, medan COP26 är ett centralt tillfälle att manifestera den klimatambition som behövs. Han hoppas att utfallet, oavsett resultat, blir en god grund att bygga vidare på för att stärka ambitionsnivån framöver. Inte minst under de kommande tio åren där beslut för fossilfrihet behöver komma på plats.

Att rättvisa och klimaträttvisa kan värderas olika i olika länder ser Mattias Frumerie som en förhandlingsutmaning bland många andra inom FN:s klimatprocess. Han tror att det kan vara bra att utgå från just Agenda 2030 då det är något som alla länder har ställt sig bakom.

Fairtrans studerar en rättvis omställning

Mikael Karlsson, docent vid Uppsala universitet är engagerad inom det Mistra- och Formasfinansierade forskningsprogrammet Fairtrans som studerar just en rättvis omställning till ett fossilfritt samhälle. Inom Fairtrans kommer forskarna att titta på en rättvis fördelning av utsläppsutrymmet, en kolbudget, i ett globalt, nationellt och inom länder mellan människor.

Ett av Mikael Karlssons fokusområden kommer att handla om relationen mellan vetenskap och politik, där vetenskapen beskriver utmaningarna och visar att politiken inte ligger i linje med vad som behöver ske om vi ska nå de mål som politiken själva satt upp. Något som han menar ger upphov till spänningar och ligger till grund för de klimatmanifestationer som sker runtomkring i världen.

Naghmeh Nasiritousi vid Stockholms universitet och Utrikespolitiska institutet forskar i två klimatprojekt som berör klimaträttvisa. Ett Formasfinansierat svenskt projekt om interaktionen mellan det statliga och det icke-statliga där klimaträttvisa berörs i form av delaktighet. Det andra har internationellt fokus där länders långsiktiga klimatplaner och ambitioner studeras.

– Klimaträttvisa har varit en stor del av klimatproblematiken från första början. Fattiga länder har menat att det är ett samhällsproblem medan rika länder ville ha mer tekniskt fokus för att bara minska utsläpp. All forskning om klimatpolitik går in på klimaträttvisans olika aspekter.

Hon berättar att de i projektet om en svensk omställning bland annat studerar regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige och deras arbete med olika intressenter i samhället. De ser då att mycket fokus har legat på industrins omställning, där de fått vara med och ta fram färdplaner för klimatneutralitet.

– Civilsamhället upplever dock att deras röster inte riktigt kommer in i färdplanerna och att färdplanerna bygger på ett mål som regeringen har satt som inte alls är i linje med Parisavtalet. Vår forskning menar då att den här legitimiteten riskerar att urholkas desto längre in i klimatkrisen vi kommer om vi inte ser de snabba ändringar på samhällen som behövs, säger Naghmeh Nasiritousi.

Finansiering en viktig förtroendefråga

De båda forskarna pekar på att pandemin satt rättviseaspekten i fokus då den har belyst de sociala orättvisor som finns, men också för att krisinsikten har ökat. Samtidigt behandlas inte klimatfrågan som en kris i dagsläget, påpekar Mikael Karlsson.

För att klimaträttvisa ska hamna i fokus under klimatförhandlingarna i Glasgow anser Naghmeh Nasiritousi att det handlar om finansieringen och frågan om skador och förluster, två viktiga förtroendefrågor om hur den rika världen kommer hjälpa de länder som är mest sårbara och drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Både Sveriges chefsförhandlare Mattias Frumerie och Naghmeh Nasiritousi nämner också delaktighetsperspektivet, där det på grund av pandemin kan bli svårt för exempelvis vissa ö-nationer att ta sig till förhandlingarna i Glasgow.

Forskningens betydelse för rättviseaspekten är stor, anser Mikael Karlsson och nämner bland annat vikten av att forskare är röster i debatten och markerar när desinformation sprids, men också är delaktiga i dialogen om olika lösningar och genom att utvärdera politiska beslut.

Forskningsprogrammet Fairtrans ska med civilsamhällets erfarenheter och engagemang underlätta och påskynda en rättvis klimatomställning.

– Det finns många förslag på lösningar, strategier och åtgärder från olika grupper inom civilsamhället och då kan det vara en uppgift för akademin att göra fördjupande studier av för- och nackdelar med olika styrmedel för att få en vetenskapsbaserad politik i högre utsträckning, säger Mikael Karlsson.

Moderator vid webbinariet var Catarina Rolfsdotter-Jansson, ordförande i den oberoende tankesmedjan Global Utmaning.

Se hela webbinariet Klimaträttvisa inför COP26 – vad säger forskningen?