John Howchin har arbetat hårt. Under lång tid. Nu är det dags att stanna upp och ta tempen på hur han egentligen mår. Och vad han vill göra framöver. ”Över 50-strecket, då börjar man inse att man inte kan leva som att man är 40 längre”, säger han med ett skratt. När Mistra träffar John Howchin är det bara några dagar kvar innan han kliver av rollen som generalsekreterare för AP-fondernas etikråd. En titel han burit sedan 2010. Han gör också sitt sista möte som ledamot i Mistras kapitalförvaltningskommitté där han bidragit med stor kunskap inom hållbar kapitalförvaltning i elva år.

John Howchin är lite hemlighetsfull med vad som nu väntar.

– AP-fonderna och etikrådet har legat långt framme gällande hållbara investeringar och är ledande på området. Men det krävs att fler institutionella investerare på global nivå tar sig an frågan och jag funderar nu på hur jag ska hjälpa till med det, säger John Howchin.

John Howchin i samtal med Al Gore när han besökte Mistra januari 2020. – Mistra har sedan många år haft fokus på aktiv förvaltning där hållbarhet är en av grundbultarna i strategin. Målet har varit att få fler aktiva förvaltare att integrera hållbarhet. Det ligger ju såklart i linje med vad jag vill se, jag är ju fast övertygad om att de bolag som bästa förstår sin bransch hållbarhets utmaningar kommer att bli mer lönsamma än sina konkurrenter. De senaste åren har ju de här frågorna rusat högst upp på de flesta investerarnas agenda, vilket såklart är glädjande. Mistra var mycket tidigt ute med det här, säger John Howchin. John Howchin var även med och initierade Mistras forskningscentrum Mistra Center for Sustainable Markets – Misum.

Engagemanget för miljöfrågor utvecklades tidigt. Under 1980-talets gröna våg var John Howchin engagerad inom Greenpeace. Han läste elteknisk linje på gymnasiet hemma i Västerås och började arbeta på ABB. Planen var att läsa till elingenjör. Men efter en resa jorden runt, däribland en lång period i Kina, ändrades planerna. Att på plats se och få förståelse för landets kommande utveckling fick John Howchin att fundera mycket på trycket på planeten.

– Jag kom hem och berättade för min mamma att jag inte skulle läsa till elingenjör längre. Jag ska bli hållbarhetsspecialist, sa jag. ”Du kommer aldrig att få ett jobb”, svarade hon. Det var år 1992 och starten på det jag brukar kalla min ”Gretaperiod”. Framtiden kändes mörk, jag hade svårt att se möjligheter. Det var några utmanande och tuffa år.

Ett nytt intresse väcks

John Howchin valde trots mörka tankar att försöka förstå mer och började läsa miljövetenskap och humanekologi vid Göteborgs universitet. I slutet av utbildningen blev han kontaktad av ABB med en förfrågan om att under en sommar arbeta med bolagets ISO 14001-certifiering. Ett uppdrag där han kunde kombinera sin miljökunskap med sina erfarenheter inom bolaget. Ett konkret arbete som passade John Howchin bra och ledde till att han senare skrev sitt examensjobb om ABB:s miljöarbete och fick grotta ned sig i bolagets nyckeltal och miljöindikatorer.

– ABB var tidigt ute och ville blir ledande på miljöområdet trots att de hade många utmaningar. Det var spännande att få tillgång till deras koncern, data och nyckeltal. Bolaget brottades med ersättningsfrågor, asbestproblem och Bakundammen i Malaysia. Det fick mig att bli intresserad av hur bolag styrs och ägarnas roll. Under 90-talet skedde också en snabb globalisering som fick stark kritik, inte minst från miljörörelsen, om att man gick för hårt fram och gjorde stora naturingrepp kors och tvärs i globaliseringens syfte. Jag blev mycket nyfiken på hur allt detta hängde ihop, berättar John Howchin.

Han minns tillbaka till när Storebrand arbetade med att sätta ihop en hållbarhetsfond och besökte ABB och satte deras hållbarhetsarbete under lupp. Där och då insåg John Howchin vikten av institutionellt kapital.

– Det var det här jag ville arbeta med – skapa en motvikt mot de traditionella bolagen, fokusera på hållbarhetsansvar och motsättningarna med globaliseringen. Jag hade inte läst ekonomi och kunde ingenting om kapital men bestämde mig snabbt – if you cant beat them, join them.

Startade världens första klimatindex

Sagt och gjort. Tillsammans med Jenny von Bahr skapade John Howchin världens första globala index med fokus på klimatförändringar – företaget Green Index. I samarbete med försäkringsjätten Folksam granskade de alla bolag på Stockholmsbörsen utifrån ett antal hållbarhetskriterier, exempelvis koldioxidutsläpp, vattenanvändning och ozonförstörande ämnen.

– Skönt att i alla fall ett problem är avbockat på agendan, säger John Howchin med ett leende.

Men klimatindexet togs inte alls väl emot av bolagen. De flesta hade ingen data och John Howchin med kollega fick själva hugga i för att kartlägga deras arbete och gräva fram information om bolagens leverantörer.

– Vilken cirkus det var, vi hade inga resurser och arbetade hårt. Och vi kan fortfarande idag, 20 år senare, se att kvaliteten på klimatdata är dålig och att det är brist på tillförlitlig information. Delvis beror det på att det inte är reglerat ännu, men det kommer nog att ta mer fart framöver.

Det fanns en vision om att expandera. Att företaget skulle blir globalt, sätta standarder och bygga databaser. Men de var för tidigt ute. Trots att Kyotoandan låg i luften, priset på koldioxid var i ropet och förväntningarna på att marknaden skulle ta saken i egna händer accelererade inte bolagens hållbarhetsarbete. Och sedan kraschade börsen.

USA:s klimatlobbying

I olika roller, konstellationer och på olika arbetsplatser har John Howchin fortsatt att fördjupa sig i ansvarsfulla investeringar. Innan han tillträdde som generalsekreterare i AP-fondernas etikråd arbetade han bland annat på Norges Bank Investment Management som förvaltar den så kallade norska oljefonden. John Howchin satt i ägarstyrningsgruppen och ansvarade för miljöanalyser, bolagsdialoger och strategiutveckling.

Han byggde upp ett globalt nätverk med kapitalförvaltare inom det institutionella kapitalet och lärde sig mer om den globala strukturen för kapitalförvaltning och hur man kan arbeta med ägarstyrning. Under åren i Norge var hans huvudfokus bolagslobbying mot amerikansk klimatlagstiftning.

En händelse som berört John Howchin är dammolyckan i Brumadinho i Brasilien 2019. Han driver efter det initiativet Investor Mining and Tailings Safety Initiative som arbetar med dialog och riskhantering inom gruvsektorn. – Jag var där på plats och det såg bra ut, inte bara på papper. Jag fick intryck att gruvbolaget Vale jobbade med sina åtaganden. Vi krävde en trepartscertifiering av deras arbete. Och så visade det sig inte vara sant och olyckan skedde. Jag blev väldigt illa berörd.

AP-fondernas etikråd är ett samarbete mellan Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonden och bildades 2007. Rådets uppdrag har varit att genom dialog påverka globala portföljbolag i en hållbar riktning. Nu ska etikrådets uppdrag ses över och det mandat John Howchin har haft kommer inte att finnas kvar. Att han lämnar nu känns som ett naturligt steg, förklarar han. Samtidigt har det då och då sipprat fram kritik mot att etikrådet konsekvent använt sig av dialog och inte exkluderat bolag i större utsträckning. John Howchin poängterar att de har exkluderat ett fåtal bolag, men att det är genom dialog som man når långsiktig förändring.

Han beskriver sitt arbete som att med ett enormt tålamod flytta fram tegelsten efter tegelsten. Ett evigt justerande och ifrågasättande. Det handlar om relationer och tajming. Dramatiska förändringar sker sällan.

– Dialog och ägarstyrning handlar i stora delar om beteende, hur vi kan agera för att optimera produktion ur alla perspektiv. När ett bolag har klampat i klaveret har vi skruvat upp dialogen. Då är de ofta lite mer mottagliga för större förändringar, det skjuts till pengar till personal, frågorna hamnar på styrelsens bord och vd:n pressas. Då arbetar vi för att få till tuffare åtgärder. Men att få ett bolag att lämna sin kärnverksamhet är inte lätt, då fungerar ägarstyrning sämre.

John Howchin har gång på stångat sig blodig. Samtidigt beskriver han sitt arbete som ett smörgåsbord. Oavsett problem och utmaningar har han alltid fokuserat på förbättringspotentialen.

– Tänk att ha flera tusen bolag på din radar och kontakta vilket av dem som helst för att diskutera klimat, miljö och mänskliga rättigheter. Som när Facebook, efter ett krav från oss, skickar sin policy om mänskliga rättigheter och jag kan ge synpunkter på en förbättringsåtgärd som jag vet kommer att bidra till att många många människor får det bättre. Det är en ynnest att ha fått låna den här hävstången och ha den påverkansmöjligheten på alla dessa bolag. Jag har bara kört på så mycket som jag orkat.

Justera maskinen

Men nu är det som sagt dags att stanna upp. Reflektera. Ta nästa steg. Fokusera än mer på det han kallar ”maskinen”. John Howchin vill dela med sig av sina erfarenheter. Han vill att fler ska få förståelse för hur man påverkar och förändrar. För det han betecknar som maskinen – världen, ekonomi, politik, strukturer, produktion, männsikor, leverne, du och jag– rullar på. Vill man engagera sig, vara med och förändra måste man vara beredd på att arbeta med maskinen.

John Howchin är orolig för den unga generationen hamnar i det han kallar för Gretafasen. Att framtiden känns mörk. Att det ska leda till handlingsförlamning. Att människor flyttar ut på landet, fokuserar på självförsörjning och bara ser om sitt eget hållbara hus. Att maskinen lämnas åt sitt öde istället för att det läggs kraft på att skruva lite här och justera lite där för att maskinen ska gå i rätt riktning. I högre tempo. John Howchin tror inte längre på revolution, det krävs tålamod och att arbeta med ”förhatliga begreppet ständiga förbättringar”. Men också att skapa en större förståelse för människor med helt andra villkor.

– Det är klart att jag känner en frustration över att vi inte har kommit längre. Bara under min livstid fördubblas jordens befolkning. Alla vill få tillgång till det maskinen levererar. Majoriteten av människor jag har mött världen över försöker bara överleva. Människor världen över jobbar häcken av sig för att sig för att få det vi här redan har. Vi har ingen moralisk skyldighet att säga att det får räcka för dem. Vi behöver hållbara lösningar och den nya generationen måste se möjligheterna och kanalisera sitt engagemang.

John Howchin

På fritiden:  Jag försöker röra på mig, annars blir det lätt för mycket tid framför datorn.

Om fem år: Jag sliter med den svenska vintern, mest mörkret. Omlokalisering?

Drömmer om: Lite framtidshopp för oss alla.