De årliga klimattoppmötena är unika tillfällen för många forskare att presentera sitt arbete, men också till samtal och att ta med sig nya tankar hem. I december avslutades FN:s senaste klimatmöte, COP 24, i Katowice. Bland tusentals deltagare fanns Kevin Adams, verksam inom Mistra Geopolitics samt Anna Kramers från Mistra SAMS.

– Resan blev ännu ett bevis för allvaret som vi står inför. De kommande tio åren blir de viktigaste i mänsklighetens historia, konstaterade Nicholas Stern i sitt anförande. Planeten kommer att finnas kvar, men kommer det finnas förutsättningar för människor?

För Anna Kramers, forskare vid KTH och programchef för Mistra SAMS, var resan till Polen hennes första besök på ett klimatmöte. Resan blev en betydelsefull påminnelse om vikten av den forskning hon bedriver. Samtidigt fick hon bevis för att det finns möjligheter att påverka.

– Alla världens länder är representerade på mötet, och människorna där uppvisar en gemensam vilja som man sällan ser annars. Det var imponerande och starkt.

Anna Kramers och hennes kollegor inom Mistra SAMS forskar om hur digitala tjänster som erbjuder tillgänglighet och mobilitet ska kunna bidra till ett mer hållbart transportsystem, bland annat genom att skapa tillgänglighet utan fysiska transporter. Anna Kramers höll ingen egen presentation i Katowice, men hon deltog i ett flertal sessioner och förde personliga samtal med andra deltagare och representanter för olika länder.

Ett av målen med Mistra SAMS är att lämna rekommendationer till beslutsfattare om olika vägval: vilka handlingsalternativ finns och hur uppfyller dessa långsiktiga hållbarhetsmål? Forskningen bidrar på så sätt till ett slags förberedelse för den lagstiftning och policy som kommer att behövas för att nå de mål som överenskommits i regelboken under klimatmötet i Katowice, både på nationell och global nivå. Därför var det viktigt att närvara i Katowice, konstaterar Anna Kramers.
– Vi utvecklar nya mobilitets- och tillgänglighetstjänster, och testar vilka incitament och styrmedel som ger effekt och som behövs för att vi ska nå klimatmålen. Kunskapen som utvecklas lägger sedan grund till
rekommendationer. Vi behöver därför förhålla oss till de globala klimatförhandlingarna och de diskussioner som pågår på klimatmötena.

För alla de forskare som jobbar med klimatrelaterade frågor är FN:s årliga klimattoppmöten, så kallade partskonferenser (Conference of Parties, COP) en viktig mötesplats. För Kevin Adams, verksam vid Stockholm Environment Institute och inom Mistra Geopolitics, är det viktigt att på plats följa klimatmötena.

– Mötet i Katowice var det viktigaste policymötet på klimatområdet i världen sedan Parismötet 2015, så det var avgörande att åka dit. Dels för att berätta om vår forskning, men också för att bättre förstå hur vårt pågående arbete ska bidra till den pågående policyprocessen, säger Kevin Adams.

Kevin Adams, vars forskning är inriktad på klimatfinansiering, träffade i Katowice ett antal forskarkollegor och fick dessutom möjlighet att presentera sin forskning i flera sammanhang, dels på ett FN-arrangerat sidoevent, men också vid den brittiska och svenska paviljongen. Minst lika viktigt, säger han, var de informella samtal han hade med personer som stöder förhandlingsdelegationer och som letar efter expertråd.

– Att delta på seminarier men också gå runt i korridorerna mellan sessionerna är ett oöverträffat tillfälle att hålla sig uppdaterad med pågående debatter. Det ger mig och mina kollegor inom Mistra Geopolitics möjlighet att ställa bättre forskningsfrågor och att utforma våra slutsatser så att de får genomslag och blir användbara för beslutsfattare.

De informella samtalen bidrar också till att utveckla forskningsprogrammet, säger Kevin Adams, och nämner som exempel frågan om gränsöverskridande klimatrisker, ett tema som redan ingår Mistra Geopolitics.

– Frågan om hur viktiga gränsöverskridande klimatrisker är jämfört med mer traditionella klimatrisker som torka och översvämningar är något som vi allt mer inser måste vara en del av vårt arbete, säger Kevin Adams.

När det gäller förhandlingsresultatet från klimatmötet i Katowice är det positivt, konstaterar Kevin Adams, att länderna enades om en regelbok för hur Parisavtalet från 2015 ska genomföras. Samtidigt återstår väldigt mycket arbete.

– När det gäller innehåll och ambition i regelboken finns det anledning att fortsätta vara bekymrad, särskilt för utvecklingsländer. Som forskare inom klimatfinansiering kan jag ändå konstatera att man beslutade att klimatanpassningsfonden, Adaptation Fund, ska tjäna Parisavtalet och därmed fortsätta vara ett viktigt verktyg för klimatfinansiering. Det var ett positivt steg.

Text: Henrik Lundström