Om Sverige ska nå klimatmålen måste utsläppen från transportsektorn minska. Forskningsprojektet Mistra SAMS undersöker därför om nya digitala lösningar kan bidra till att boende i förorten och mindre samhällen inte behöver åka till jobbet, åtminstone någon dag i veckan. I stället ska de kunna utföra sina arbetsuppgifter i ett slags frilanskontor – en jobbhubb – i det egna närområdet.

För att testa lösningen praktiskt har Mistra SAMS startat ett Living lab i Tullinge, ett par mil söder om Stockholms centrum. Att hubben hamnade just där förklaras delvis av att 70 procent av dem som bor i Botkyrka kommun, som Tullinge tillhör, pendlar ut från kommunen för att jobba.

I hubben finns 14 arbetsplatser och till dessa är ett 60-tal personer från närområdet knutna. I snitt arbetar de i lokalen lite drygt en dag i veckan. Några väljer att stanna där under hela dagar medan andra kommer dit ett par timmar på morgonen för att sedan åka till sin ordinarie arbetsplats när rusningstrafiken har stillat sig.

Per Bolund i diskussion med Mistra SAMS

Trots att försöket inte har pågått så länge har uppmärksamheten varit stor. Ryktet har även nått till regeringen, vilket fick finansmarknadsminister Per Bolund att, på eget initiativ, kontakta jobbhubben i Tullinge och fråga om han kunde få komma på besök. Besöket genomfördes i slutet av februari.

Per Bolund får en rundvandring på Mistra SAMS Living lab i Tullinge. FOTO: Per Westergård

Efter en rundvandring fick ministern en presentation av hela konceptet, en möjlighet att testa teknik som underlättar distansarbete och avslutningsvis sitta ner och fritt diskutera med representanter från Mistra SAMS och Botkyrka kommun. Både diskussioner om framtida möjligheter och om hur regeringen skulle kunna bidra för att främja olika typer av satellitarbetsplatser.

Budskapet från Anna Kramers, som är programchef för Mistra SAMS, är att hubbens syfte är att undersöka om mobilitets- och tillgänglighetstjänster kan vara ett sätt för Sverige att nå uppsatta klimatmål.

– Tanken med hubben är att de som jobbar här ska slippa göra onödiga resor. Men för att få veta vad som fungerar måste vi experimentera.

Frågorna inför starten av forskningsprogrammet var flera; vilka kan tänkas vilja jobba där, var ska en hubb ligga och hur påverkar lokaliseringen resmönstret.

När det gäller resmönster tror forskarna att den nuvarande placeringen av jobbhubben, i omedelbar närhet till en pendeltågsstation, främst minskar kollektivresandet medan en placering av en motsvarande hubb i ett område där flertalet åker bil till jobbet skulle få en tydligare påverkan på biltrafiken.

Framtidslösningar krockar med nutidens normer

Vilka som väljer att jobba i hubben är även det en fråga som söker svar, men även varför vissa som säger sig vilja komma ändå inte gör det.

– Ibland krockar våra framtidslösningar med nutidens krav och normer som säger att den som vill göra karriär måste vara synlig på sin arbetsplats, säger Martin Sjöman som är doktorand i projektet.

Per Bolund konstaterade att staten inte bara kan lägga resurser på att underlätta resandet, nu måste transportbehovet minska.

– Därför var jag angelägen om att få komma hit och jag har fått många inspirerande intryck med mig hem. Inte minst att den här typen av lösningar har förutsättningar att lösa både miljöproblem, underlätta människors vardagsliv och bidra till att lokalsamhällen kan stärkas. Som jag ser det är det här en riktig winwin-lösning.

Anna Kramers och hennes forskarkollega Peter Arnfalk anser att den nationella distansarbetspolicyn, som skrevs redan 1998, behöver uppdateras. Inte minst eftersom den formulerades under en tid när vi varken hade mobiler eller bärbara datorer.

– Jag visste inte ens om att den fanns en sådan policy, säger Per Bolund.

En stor del av diskussionen kom att handla om hur verksamheter som liknar Mistra SAMS hubb ska kunna bära sig affärsmässigt.

– Ett dilemma är att vi är bra på att ta betalt för tjänster som vi utnyttjar, men sämre på att hitta betalningsmodeller för något som inte ska hända, till exempel att en resa inte behöver göras. Därför måste vi hitta ett system för att betala även för icke-resor, säger Anna Kramers.

Statliga stöd för distanslösningar

Finansmarknadsminister Per Bolund föreslår att forskarna som är knutna till hubben ska se och lära av andra branscher. Han nämnde bland annat avtalen mellan fastighetsägare och företag som ser till att energioptimera byggnader för att dela på den besparing som en effektiviseringsåtgärd skapar. Han menar även att det skulle kunna vara möjligt för staten att både direkt och indirekt stödja verksamheter som liknar hubben i Tullinge.

– Möjligen skulle vi kunna gå in med direkta stöd om den här typen av verksamhet inkluderas i de servicekontor som vi vill etablera runt om i landet. Men indirekt skulle vi kunna främja utvecklingen genom att ställa motkrav att kommunen ska tillhandahålla den här typen av arbetsplatser, när vi ger bidrag till olika typer av infrastrukturprojekt , säger han.

Efter besöket konstaterade Anna Kramers glatt att besöket hade varit lyckat, och att de hade fått fram sina budskap.

– Per var tydligt intresserad av vår verksamhet, och jag tror att han kan skapa förståelse för frågor som rör distansarbete inom regeringen.

Text: Per Westergård