Peter Borring är lantbrukare utanför Skänninge, Östergötland och bedriver både ekologisk och konventionell odling av bland annat raps, lucernvall och konsumtionsgrödor som kvarnvete, maltkorn och grynhavre. Då vårbruket är i full gång deltog han på Mistras jubileumsseminarium via en förinspelad video. Peter Borring ser många utmaningar med hur biologisk mångfald diskuteras och hanteras inom lantbruket. Framför allt anser han att vi behöver lyfta blicken och fokusera på hur vi stärker den biologisk mångfalden på landskapsnivå, utan att nödvändigtvis göra det på varje kvadratmeter. Men också att använda oss av en palett av strategier och verktyg som är applicerbara på gården och som inte innebär att biologisk mångfald är detsamma som minskad produktion

– Hela hållbarhetsdebatten, inklusive policymaking och beslutsprocesser, går ut på sanningar som bygger på schabloniserade modeller och värden. Det här bekymrar mig som lantbrukare, att vi nu till och med i lantbrukets organisationer bygger betalningsmodeller på de här schabloniserade modellerna som vi egentligen har väldigt lite kunskap om, säger Peter Borring.

Helena Hansson, programchef för Mistra Food Future, berättar att programmet har studerat hur man kan uppnå ökad hållbarhet inom just den svenska kontexten och funnit 20 åtgärder som lantbruket skulle kunna göra här och nu, sett till den miljömässiga, sociala och ekonomiska dimensionen av hållbarhet.

– Flera av dessa åtgärder, om de vidtas här och nu, förbättrar också situationen gällande biologisk mångfald, bland annat handlar en av dem om att använda sig av vallfoder i växtföljden, säger Helena Hansson.

Hon poängterar också att vi ofta pratar om vad lantbrukarna bör göra, men att vi behöver diskutera den samlade industrins ansvar och agerande.

– Istället för att som nu kontraktera upp enskilda produkter, kanske man kan kontraktera en hel växtföljd, för att finansiera även mellangrödorna, säger Helena Hansson.

Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood, är också inne på idén om att köpa upp en hel förädlingsprocess och hänvisar till att en liknande utveckling har skett inom kött- och fiskindustrin där aktörer samarbetar och tar vara på olika delar av råvaran.

Ska ge mat på bordet – åt alla håll

Lönsamheten för lantbruket går inte att sticka under stol. Peter Borring hänvisar till att att man nu på EU-nivå alltmer diskuterar hur man ska flytta över pengar från gårdsstöd till miljöåtgärder.

– Det kan låta bra men är skrämmande för bönder eftersom det i slutändan blir en kompensation för åtgärder som kostar pengar. Vi behöver ha pengar till miljöåtgärder som bygger lönsamhet också och inte bara kostnadskompenserar. Man måste förstå att ska det göras mer på miljösidan så måste man skicka in mer pengar i systemet, säger Peter Borring.

I diskussionen lyfter Åsa Domeij om man skulle kunna se lantbrukaren som en förvaltare och säljare av ekosystemtjänster. Att staten eller EU, via Jordbruksverket, skulle kunna betala för landskapsstruktur för att öka den biologiska mångfalden i småbrutet landskap.

Biologisk mångfald i marina miljöer

Malmös yta består till mer än hälften av hav och har en 43 kilometer lång kustlinje. Sofia Hedén (S) är kommunalråd för miljö och service i Malmö stad och ser en stor möjlighet gällande forskning om hur den biologiska mångfalden kan stärkas i marina områden. 2022 utsågs Malmö stad till resilienshub inom FN-initiativet Making Cities Resilient 2030 där de samarbetar med andra städer gällande bland annat biologisk mångfald.

Forskningsprogrammet Mistra Co-Creating Better Blue arbetar med hur marina offshoremiljöer förvaltas. Jessica Hjerpe Olausson är en av forskarna inom programmet och berättar att begreppet ”just transition” är centralt i arbetet. Offshoremiljön innefattar många olika aktörer med skilda intressen och åsikter och programmet tar in lärande från land, bland annat gällande biologisk mångfald.

– Exempelvis innebär det en miljöpåverkan att bygga ett vindkraftverk, men kan det agera som ett rev under driftsfas och kan vi styra vilka organismer som trivs där? Vi behöver diskutera möjligheten för sjömat, regelverk, tillståndsprocesser och affärsmodeller. Exempelvis möjligheter att pumpa ned syre från vätgasproduktionen i havsbotten eller att odla kompensationsgrödor som dessutom filtrerar vatten, berättar Jessica Hjerpe Olausson.

Yrkesroll för att entusiasmera

Inom forskningsprogrammet Mistra Sport & Outdoors som studerar hur idrott- och friluftslivet kan bli mer hållbart, är påverkan på mark och miljö en viktig del. Susanna Hedenborg, forskare inom programmet, berättar att idrott- och friluftslivet når miljontals svenskar och är bra tillfällen att både generera intresse och kunskap om natur, miljö och biologisk mångfald.

Dagens diskussioner och Mistras jubileumsseminarium började i Lunds botaniska trädgård där Alexandre Antonelli, forskningschef vid Royal Botanic Gardens Kew och forskare Mistra BIOPATH, bland annat berättade att de avstod från att sköta om vissa områden i trädgården för att det skulle få växa fritt och därmed öka den biologisk mångfalden. För att skapa förståelse och uppmärksamma besökarna på initiativet satte de upp en skylt med förklarande text.

Att kunskapsnivån gällande biologisk mångfald behöver höjas för att få acceptans för framtida åtgärder är Susanna Hedenborg, Sofia Hedén och Jessica Hjerpe Olausson, överens om.

– Vi behöver fler pedagoger inom området, lärarna måste ut i naturen, vilket skulle skapa attraktiva lärartjänster också, säger Susanna Hedenborg.

– Ja, och det behövs yrkesverksamma som är duktiga på att tolka forskning och överföra kunskapen till olika målgrupper – nästan som en egen yrkesroll i sig – för att lära och entusiasmera, säger Jessica Hjerpe Olausson.

Legitimitet, som innefattar både förståelse och rättviseaspekter, tror även Henrik Smith är en viktig del för att förbättra den biologiska mångfalden. Han är professor Lunds universitet, forskare i Mistra BIOPATH och ledamot i Klimatpolitiska rådet. Mer forskning gällande den sociala dimensionen av biologisk mångfald ser han som en viktig pusselbit.

– Mycket av dagen idag har handlat om att mäta biologisk mångfald och huruvida detta är en förenkling av utmaningen – men vad menar vi ens med det? Vi mäter klimat i koldioxidekvivalenter och det blir ett sätt att prata om de värden som står på spel. Vi kan mäta saker som totala mängden arter, men hur skapar vi mått för specifika värden på specifika platser för specifika individer? Att sätta mått kan ge motsättningar – en ekologisk odling och ett naturreservat innebär såklart inte samma biologiska mångfald. Men mått kan också få oss att förstå vår påverkan och driva på åtgärder, säger Henrik Smith.

Han ser en kunskapsbrist om vad biologisk mångfald är i både forskning och samhällsdebatt. Inte minst när det gäller kopplingen till klimatfrågan och huruvida man kan uppnå synergieffekter, likväl som målkonflikter kan uppstå.

– Hur biologisk mångfald påverkar vårt klimatarbete är en extremt central fråga. Den biologiska mångfalden har påverkan på klimatet och på klimatanpassning. Jag tror det behövs någon typ av upplysningskampanj, den stora massan har inte med sig biologisk mångfald i bagaget. Folkbildning behövs och här kan forskningen spela en viktig roll. Forskare ska arbeta med den så kallade tredje uppgiften, att verka för att kunskap kommer samhället till nytta, men visa mig en forskare som har detta inskrivet i sin tjänst.

Läs mer om Mistras jubileumsseminarium i Lund här.