Foto: Juliana Wiklund

Under Covid-19-pandemin var det många länder som valde att stänga skolor som en åtgärd för att minska smittspridning. I Indien höll skolorna stängt i totalt femton månader. Det bidrog till att barn i årskurs 2–5 i landet tappade elva månaders lärande, visar en studie som Martina Björkman Nyqvist och hennes medförfattare Andrea Guariso, nyligen publicerade. Att mäta hur stängda skolor påverkat lärandet i låginkomstländer har ett antal studier fokuserat på. Men att det var möjligt att studera hur pass mycket de stängda skolorna påverkade lärandet i Assam i norra Indien beror på att Martina Björkman Nyqvist kontinuerligt testat barnens kunskapsnivåer sedan 2018. Ett kunskapstest gjordes i början av 2020 – precis innan pandemin lamslog världen – för att sedan följas upp med samma 6 000 barn direkt när de var tillbaka i skolan igen 2022.

– Från ett policyperspektiv är denna information mycket viktig. Vad ska man fokusera på för att barnen ska kunna återhämta det förlorade lärandet?

Martina Björkman Nyqvist forskar om sociala hållbarhetsfrågor i låginkomstländer, med fokus på barnfattigdom, barnhälsa och barns lärande, vid nationalekonomiska institutionen på Handelshögskolan i Stockholm. Hon är chef för forskningscentret Mistra Center for Sustainable Markets – Misum, vid Handelshögskolan och har sedan hösten 2022 en ekonomiprofessur finansierad av Carl Bennet och Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse.

Barns lärande i Indien

Studien om lärandetappet är en del av Martina Björkman Nyqvists arbete inom projektet Swedish Industry for Quality Education in India. Projektet som initierades av Carl Bennet och Marcus Wallenberg samt den ideella organisationen Pratham Sverige 2017 samlar ett antal svenska företag som verkar i Indien för att finansiera utbildningsinitiativ med syfte att förbättra lärandet.

– I Indien går i stort sett alla barn i skolan idag, det har milleniemålen och hållbarhetsmålen bidragit till. Ändå ökar inte lärandet. Endast hälften av elever i femte klass kan läsa och räkna det material som är anpassade för andraklassare, säger Martina Björkman Nyqvist.

Hon har varit en del av projektet sedan 2018 och använder sig av metoden randomiserad kontrollerad studie, för utvärdera sociala program i låginkomstländer, i nästan all sin forskning. Hon utvärderar effekten av ett skoldagarsprogram för att boosta elever som halkat efter i skolan och ett annat projekt om studiegrupper som engagerar mammorna i de indiska byarna med förhoppningen att öka barnens lärande även efter skoltid.

– I en del av min forskning jobbar jag med byaprogram, ofta där kvinnorna i byarna är engagerade. De vill och kan mycket själva och kan åstadkomma massor med rätt förutsättningar som information, transparens, rättigheter och möjligheter. Det handlar mycket om att skapa forum för detta, där män inte tar över. Kvinnokraften gällande barns hälsa, välmående och utbildning är fantastisk och forskningsfältet växer.

”Vi får inte nöja oss”

Drivkraften att göra något för att hjälpa andra människor – framför allt de som har de allra sämsta förutsättningarna och allra främst barn – är otroligt stark hos Martina Björkman Nyqvist. Hon ler när hon säger det, konstaterar att det låter ”gulligt” och pretentiöst. Samtidigt har hon ägnat hela sitt yrkesliv och all sin forskning åt att förbättra barns förutsättningar till lärande och utveckling.

– Jag älskar verkligen det jag gör och jag är positiv. Tittar vi historiskt går utvecklingen åt rätt håll. Men vi har fortfarande stora utmaningar gällande hälsa och utbildning för barn, inte minst i Afrika och söder om Sahara. Det är den där ”last mile” som är så svår att komma till rätta med – barnadödligheten, barns lärande, könsskillnader mellan kvinnor och män. Vi får inte nöja oss med den utveckling vi sett utan måste fortsätta fokusera på att lösa de utmaningar vi har kvar.

Arbetade på miljöministeriet i Namibia

Att Martina Björkman Nyqvist, som utbildade sig till civilekonom vid Umeå universitet, började arbeta med sociala hållbarhetsfrågor säger hon är tack vare sin handledare på civilekonomutbildning. När det i slutet på 1990-talet var dags att skriva masteruppsatsen fick hon mycket stöd av sin handledare för att söka ett stipendium från Sida. Stipendiet innebar att hon under tre månader fick jobba på miljöministeriet i Namibia.

– De var tidigt ute och jobbade med att ta med naturresurser, och inte minst genom att beakta värdet av deras skog i norra delarna av landet, i sin BNP och nationalräkenskap. Jag var bara masterstudent och jobbade med detta med mycket stöd av professorer i Umeå.

Månaderna i Namibia fick Martina Björkman Nyqvist att inse att det fanns så mycket mer att använda sin utbildning till än att bara bli ”banker”. Efter utbildningen började hon jobba på Nordea och sökte flera gånger till Sida. Hon fick avslag efter avslag med motiveringen att hon inte hade rätt utbildning. Det var dags att tänka om och ta nästa steg för att låta den starka drivkraften komma till handling. Martina Björkman Nyqvist började doktorera på Stockholms universitet. Hennes handledare arbetade inom Östafrika och hon följde med till Tanzania och Kenya som forskningsassistent.

– Jag sökte pengar och arbetade mycket i Uganda som hade och fortfarande har stora problem med barnhälsa. Tillsammans med min dåvarande handledare byggde vi upp projekt tillsammans med hälsoministeriet och ideella organisationer. Totalt under min doktorandperiod spenderade jag minst 2,5 år i Östafrika, och jag efter det spenderat en hel del tid i Namibia, Lesotho och Nigeria där jag arbetade inom hälsosektorn.

Misums centrumledare

Innan coronapandemin reste Martina Björkman Nyqvist mycket, nu kan delar av arbetet skötas via digitala möten och samtal. Det är främst i uppstarten av ett projekt och när det som ska studeras och mätas ska beslutas som det är viktigt. Som hon själv säger är det en stor skillnad mellan att vara på plats i en by i Indien och förstå barnens lärande till att göra det på distans från Handelshögskolans lokaler på Sveavägen i Stockholm där hon spenderar sin mesta tid på nationalekonomiska institutionen.

2020 fick hon förfrågan om att ta över som centrumledare för Mistra Center for Sustainable Markets, Misum. Det var möjligheten att vara med och expandera Misum inom Handelshögskolan som lockade. Centret hade efter utvärdering fått feedback om att tydligare integreras inom skolan, men också nå utanför dess väggar.

– Jag såg det som en utmaning och stor möjlighet att dels inkludera social hållbarhet i det Misum gör och bygga kunskapen över institutioner på skolan. En utmaning och möjlighet jag kände att vi behövde och som kunde vara en del i skolans kit. Det är också mitt fortsatta mål, att Misum ska fortsätta vara en del av hela skolan.

Under de tre år som har gått har hon som centrumledare tillsammans med forskarna inom Misum arbetat mycket med att involvera partners utanför akademin, som myndigheter och näringsliv, för att forskningen och de metoder som utvecklas ska vara anpassningsbara och bidra till att bygga hållbara marknader i samhället. Hon berättar att hon nyligen träffade en extern forskare som efter att ha hört mer om centrets arbete sa att ”Misum är ett ekosystem inom Handelshögskolan”. En förklaring hon tycker stämmer mycket väl.

Alla studenter läser om globala utmaningar

En del av Misums ledning sitter med i Handelshögskolans utbildningsprogram, de jobbar med studentkåren och under de två första åren på skolans grundutbildning läser alla studenter – oavsett program­ – kurser inom ”Global challenges” med fokus på globala utmaningar, AI, fattigdom, miljö och institutionsbyggande.

– Vi öppnar studenternas ögon för de globala utmaningar vår värld står inför och det här är unikt på Handelshögskolan i Stockholm. Skolan har alldeles nyligen bestämt att det också ska finnas ett hållbarhetsprogram inom masterprogrammet, så de som börjar i höst kommer att ha möjlighet att specialisera sig i hållbarhet som en del i sin utbildning.

I maj månad bjöd Misum in Partha Dasgupta vars rapport The Economics of Biodiversity: The Dasgupta Review, fick enorm uppmärksamhet när den publicerades för två år sedan. I sin föreläsning pratade han mycket om att vi har stora problem att värdesätta naturen i ekonomiska termer, samtidigt som det finns innovativa lösningar för att bevara och reglera ekosystem med utgångspunkt i ekonomi. Martina Björkman Nyqvist var givet på plats och säger att tankesättet inte är förvånande för de som är ekonomer, men att det är bra att frågan diskuteras mer och bredare.

– Vi behöver de tekniska och naturvetenskapliga innovationerna, men vi behöver också bättre förstå hur vi använder oss av beteendeförändringar och ekonomiska incitament för att innovationerna ska ge genomslag i samhället. Mycket som Dasgupta sa handlar om hur vi använder nationalekonomi och ekonomiska incitament som grundfundament för att skapa ett mer hållbart samhälle. Det behöver vårt samhälle lägga mer fokus på.

Drömprojekt att förverkliga

Martina Björkman Nyqvist forskar, är centrumledare och undervisar. Men trots att tiden är knapp och mycket är på gång har hon två drömprojekt som ligger och bubblar i huvudet. Det ena, som hon har hon diskuterat med en kollega på Misum, handlar om att försöka förstå hur fler kvinnor i MENA-regionen (Middle East and North Africa) kan ta sig in på arbetsmarknaden. Trots att många kvinnor har hög utbildningsnivå, ofta högre än män, så är andelen kvinnor i arbetslivet så lågt som 20 procent.

– Det beror till stor del på kulturella anledningar, men det måste finnas sätt att använda det humankapital som redan byggts och finns i landet på bättre sätt än nu.

Det andra drömprojektet som alltid snurrar i Martina Björkman Nyqvists bakhuvud handlar om hur befolkningen i Östafrika påverkas av klimatförändringarna men också hur klimatutsläpp i dessa länder kan motverkas.

– Med klimatförändringarna i beaktande vill jag se hur befolkningen i låginkomstländer kan agera mer miljömässigt i sin vardag och hur det i sin tur påverkar deras närmiljö. Det är än så länge en lite flummig idé, men jag har redan flaggat den för en del organisationer.

Martina Björkman Nyqvist

På fritiden: Är jag med min familj, åker längdskidor, springer, eller är ute i skogen.

Om fem år: Då har jag studerat de två forskningsprojekten som jag drömmer om. Misum fortsätter att blomstra inom och utanför Handels.

Drömmer om: Att vi ska lösa problemen med barnfattigdom, barnhälsa och barns lärande i låginkomstländer. En mer jämlik värld!