Automatgenererad bild.
Publicerad

4 juli 2014

Mistra Environmental Nanosafety


VAD ÄR UTMANINGEN?

Utvecklingen av nano- och materialvetenskap har gett många kommersiella nanotekniska tillämpningar. Några exempel är ytbeläggningar, elektroniska komponenter, hygienprodukter, textilier, kosmetika, sportutrustning, livsmedelstillsatser, läkemedel och tandvårdsprodukter. Antalet nanoprodukter ökar snabbt över hela världen i takt med att allt fler användningsområden växer fram.

Med nanoteknikens utveckling följer samtidigt frågor kring säkerhet för människor och för miljön. Utsläppen av nanomaterial i miljön är svåra att överblicka och studera. Nanopartiklar kan ansamlas, lösas upp eller spridas när de släpps ut, de kan få ytbeläggningar som ändrar deras egenskaper eller bli inbäddade i andra strukturer. De många alternativen gör att osäkerheten är stor om orsaksmekanismer, exponering och dess effekter.

Programmet vill bidra till att undvika oönskade miljökonsekvenser vid nya tillämpningar av nanoteknik, men också hitta sätt som den kan utnyttjas på för att lösa befintliga miljöproblem. Rätt använd kan nanotekniken erbjuda nya industriprocesser med mindre miljöpåverkan, ny teknik för att sanera miljöföroreningar, sensorer för att övervaka allt från sjukdomar till luftföroreningar samt material för rening av vatten och luft eller för att absorbera koldioxid.

HUR KAN PROGRAMMET BIDRA TILL EN LÖSNING?

Mistra Environmental Nanosafety ska utveckla en tvärvetenskaplig forskningsmiljö för att bygga upp kunskap som gör det möjligt att skapa trygghet kring användningen av nanoteknik i ett hållbart samhälle. Forskningsprogrammet fokuserar på miljörisker med nanomaterial; vilka egenskaper hos nanomaterialen som är riskfyllda och hur vi kan skydda miljön mot oacceptabla utsläpp. Genom samverkan mellan forskare inom många ämnesområden, från nanovetenskap och medicin till samhällsvetenskap, skapas en gemensam plattform för en bred dialog med såväl industri som allmänhet och lagstiftare.

Programmet är indelat i fem delar:

  • Nanopartiklar i miljön och nanomaterialens livscykler.
  • Betydelsen av nanomaterialens yta.
  • Samordnade bedömningar av nanomaterialens farlighet.
  • Samhällets behov av nanosäkerhet.
  • Nanotekniklösningar på miljöproblem.

Arbetet fokuserar på fallstudier om nanopartiklar som sprids från slitage av dubbdäck till dagvattnet, insamling av kunskap kring nanomaterial av stor betydelse för utveckling och industriell produktion av nanoprodukter samt studier av nya nanomaterial, särskilt grafen. De tre fallstudierna är valda som olika exempel på tillämpning av riskbedömningsmetoder. Ökad medvetenhet och kunskap kring dessa metoder är viktigt för att minska riskerna med nanoteknik.

Programmet drivs av Chalmers i samarbete med Göteborgs universitet, Lunds universitet, Karolinska institutet, Kungliga Tekniska högskolan och Akzo Nobel.

VILKA KOMMER ATT HA NYTTA AV RESULTATEN?

Mistra Environmental Nanosafety ska ta fram nya, förbättrade metoder för riskbedömning för både tillsynsmyndigheter och den industri som utvecklar och/eller använder nanomaterial.

Bättre kunskap om såväl risker som nyttoeffekter är en förutsättning för att beslutsfattare på olika nivåer ska kunna lagstifta om en säker framställning och användning av nanomaterial och nanoprodukter.

För industri och affärsföretag är denna kunskap avgörande för en säker utveckling och industriell produktion av nanoprodukter, vilket är grunden för en hållbar och livskraftig verksamhet. Samma kunskap är grunden för att våra tillsynsmyndigheter ska kunna göra sitt viktiga arbete.

Mistra Environmental Nanosafety

Programtid:
2014-2018

Finansiering:
Mistra investerar 40 MSEK och 25 procent medfinansiering från ingående parter.

Programvärd:
Chalmers tekniska högskola

Programchef:
Julie Gold

Programansvarig på Mistra:
Christopher Folkeson Welch

Länkar:
Programmets webbplatslänk till annan webbplats