Automatgenererad bild.

Gregor Vulturius

Publicerad

4 februari 2016

Vilka vägar finns för att kommunicera klimatfrågan effektivt ?

Klimatmötet COP 21 i Paris väckte nytt hopp om snabba och kraftfulla åtgärder för att  ställa om samhällena. Mistra-SWECIA forskaren Gregor Vulturius har för EU-parlamentets gröna partier skrivit en arbetsrapport om hur budskapet från COP21 ska nå ut, och nå in.

För att inte klimatmötet i Paris ska falla i glömska gav det gröna blocket i Europaparlamentet Mistra-SWECIA forskaren Gregor Vulturius i uppdrag att författa ett diskussionsunderlag om hur erfarenheterna ska kunna tas tillvara och spridas.

Resultatet är den ambitiösa kortrapporten ”Building brigdes and changing minds: insights from climate communication research and practice” som färdigställdes i januari.

– De gröna partierna i EU-parlamentet ville ha ett bakgrundspapper för att bättre kommunicera klimatforskning, säger Gregor Vulturius som är knuten till Stockholm Environmental Institute, SEI.

Det handlar om att få människor att förstå att det de gör idag har effekter om 30-40 år. Inte den lättaste saken att kommunicera, har det visat sig. Men att det går finns det handfasta bevis för.  

Gregor Vulturius refererar till nyligen gjord forskning om effekterna av kommunikation, bland annat den som han själv och hans kollegor i Mistra-SWECIA genomförde. De undersökte data från Skogsstyrelsens kampanj kring klimatförändringar som nådde 17 000 skogsägare.

I de efterhandsmätningar som gjordes visade det sig att en betydande del hade förbättrade kunskaper om hur de skulle anpassa sig till klimatförändringar efter kampanjen.  Och nästan en tredjedel ansåg att det var hög tid att vidta åtgärder.

Enbart skrämmas sällan bra

Gregor Vulturius resonerar i rapporten om rädsla som motivationsfaktor. Det har visat sig i andra sammanhang att just rädsla kan motivera folk att ändra beteende. Men då har det ofta handlat om sådant som relativt direkt påverkar personen och som personen själv kan påverka, exempelvis hälsa och kostfrågor.

När det gäller klimatet ser dramat annorlunda ut: det påverkar kanske inte personen direkt och samtidigt kan problemet te sig så överväldigande att det inte lönar sig att göra något. Det kan uppstå klimat-apati.

– Många i miljörörelsen tycker det är ok att man skräms lite. Ibland kan det fungera, men skrämsel kan också leda till förlamning, säger Gregor Vulturius.

Larm om klimathot måste därför följas med förslag på åtgärder som kan göras för att förhindra utvecklingen, och då både stora förslag som exempelvis koldioxidskatt eller ny teknologi, liksom små förslag som den enskilde kan sätta igång med här och nu.

Det är också viktigt att förstå att mycket handlar om kollektiva åtgärder och förändringar. Även här är det centralt att man kokar ner kampanjer om abstrakta saker till konkreta åtgärder. Ju bättre utbildade människor är desto mer kräver de av sina politiker, säger Gregor Vulturius.

Hitta rätt budbärare viktigt

Men kommunikation handlar inte enbart om vad som sägs, utan också om vem som säger det. Det måste vara rätt person som levererar budskapet och det är inte alltid forskaren.

Gregor Vulturius talar om den så kallade ”Francis-effekten”, det faktum att när påven Fransiscus tog bladet från munnen och började tala om klimathotet så lyssnade miljarder katoliker.

Gregor Vulturius har liknande erfarenheter fast i mindre skala i Mistra-SWECIA.

– Jag märkte att andra personer än forskaren ofta var bättre på att framföra budskapet.  Forskaren har ofta djup kunskap och kanske inte exakt kännedom om villkoren för exempelvis en skogsägare, säger han.

Det kan handla om tjänstemän på Skogsstyrelsen eller folk från skogsägarföreningar som ofta har väldigt stort förtroende bland sina ägare.

– De är också ute i fältet och har personlig kontakt varje dag med skogsägare, säger Gregor Vulturius.

Text: Thomas Heldmark