Automatgenererad bild.
Publicerad

11 juni 2015

Future Forests samlar sig inför
sitt avslutande år

Upploppet närmar sig för Future Forests. Under sju år har forskningsprogrammet tillsammans med skogens intressenter försökt få svar på frågan om hur skogen bäst ska nyttjas. Alternativen kan nu tydligare pekas ut, liksom att det kan vara långt mellan drömmen om orörda marker och viljan att utnyttja biomassa i klimatomställningen.

Frågan om vad skogen ska räcka till är lika gammal som det moderna skogsbruket. För hundra år sedan handlade konflikten om vad som skulle sågas till virke och vad som skulle kokas till pappersmassa. Det var heller ingen tvekan om skogsbrukets uppgift, maximal produktion var ett uttalat krav.

Men sedan 1993 har vi en skogsvårdslag som betonar att produktion och miljöhänsyn är lika viktiga. Frågan om hur skogen ska brukas och nyttjas har därmed inte blivit enklare. Idag vill allt fler att den även ska användas för att producera biobränsle som en insats för klimatet. Samtidigt ställer vi krav på att det ska finnas stora arealer av helt orörda marker.

– Skogen är en begränsad resurs och därför är frågan om hur den ska brukas viktig, förklarar Annika Nordin, programchef för Future Forests.

Många viljor om skogen

Forskningsprogrammet Future Forest startade 2009. Bakgrunden var att det då fanns en tydlig insikt om att förutsättningarna för svenskt skogsbruk var på väg att förändras radikalt. Konsekvenserna av en alltmer globaliserad ekonomi, klimatförändringar och olika intressenters skilda syn på om skogen var en produktionsresurs, ett biodiversitetsreservat eller ett rekreationsområde var några av de frågor som skulle behandlas.

– Hårdraget kan man säga att skogen ska bidra till att vi kan fasa ut fossil energi, att lämpliga habitat finns för alla organismer samt vara ett rum för meditativa yogapass. Hur detta ska gå ihop eller vilka avvägningar vi måste göra var utgångspunkten för vår forskning. Vi har fortfarande inte alla svar, vilket heller inte var vår uppgift. Däremot har vi genom vår forskning kunnat peka på vilka alternativ som finns och vilka konsekvenser olika beslut kan få.

Enligt Annika Nordin har skogen gått från att vara ett särintresse för några få, till att bli ett allmänintresse. Numera tycker alla något om skogen oavsett om man bor på landet eller i staden. Samtidigt går utvecklingen mot att flertalet svenskar rör sig allt mindre i skog och mark. Enligt en undersökning som programmet har gjort bland tusen studenter på campus i Umeå visade det sig att de i genomsnitt tillbringade mindre än en timme i månaden i skogsmiljö.

– Det är betydligt mindre jämfört med för femtio år sedan när många svenskar såg skogen som ett skafferi.

Fokus på samarbete över gränser

Nu är det bara ett år kvar innan programmet ska avslutas. En insikt från de sju år som har gått är att det tar tid att få fason på komplex forskning, framför allt om man samtidigt ska engagera många olika intressenter.

– Under de första åren famlade vi en hel del, det var till exempel svårt att få till det tvärvetenskapliga samarbetet. Det var inte helt lätt att få olika vetenskapliga discipliner att förstå varandra, till exempel har biologer och jägmästare ofta olika språk och grundvärderingar. Paradoxalt nog var det enklare att få till samarbeten mellan naturvetare och humanister.

Efter de första årens trevande försök har samarbeten över disciplingränser dock i de allra flesta fall fungerat utmärkt. På samma sätt har Annika Nordin och hennes forskarkollegor skapat ett allt bättre samarbetsklimat mellan intressenter som spänner alltifrån de mest radikala miljögrupperna till de största skogsföretagen. Totalt har ett 40-tal olika organisationer på ett eller annat sätt varit engagerade inom programmet.

– Två frågor har varit extra intressanta. Den ena är skogens roll i ett föränderligt klimat, den andra är hur vi ska värna skogens sociala värden.

Gemensamma visioner för skogen

En av de mer lustfyllda uppgifterna inom programmet har enligt Annika Nordin varit att få alla avnämare att formulera sina visioner för den framtida svenska skogen.

– Det var berikande att få ta del av alla förhoppningar som finns om skogen och entusiasmerande att uppleva deltagarnas stora engagemang. Nästa steg blir att få dem att beskriva hur de vill ta sig till sina olika visioner om skogen. Det blir förmodligen betydligt svårare. Det är inte alltid drömmar om framtiden passar in i den krassa verkligheten.

Redan nu, med ett år kvar av programmet, är en del av den grundläggande forskningen på väg att avvecklas. Istället kommer Future Forests under sitt sista år inriktas på utåtriktade aktiviteter. Bland annat kommer de att anordna exkursioner på flera håll i landet, förhoppningen är att kunna locka dit personer som är beslutsfattare på olika nivåer i samhället. En av utflykterna kommer därför att gå till Djurgården.

– Om vi ska nå stressade rikspolitiker måste vi hålla till i Stockholms närområde, konstaterar Annika Nordin.

Text: Per Westergård, Vetenskapsjournalisterna

fakta: future forests

Future Forests är en gemensam forskningssatsning mellan SLU, Umeå universitet och Skogforsk. Inom programmet bedrivs fyra syntesprojekt och fyra delprogram. Samtliga innefattar tvärvetenskapliga samarbeten och behandlar komplexa problem om hur vi kan nyttja skogen.