Publicerad

19 juni 2014

Taktiska framtidsvisioner för Arktis inget nytt

För att locka investerare till Arktis har länder och företag i alla tider målat upp drömbilder om framtida rikedomar.

– I början av 1900-talet var de nationalistiska argumenten starka, nu talas det mer om hållbar utveckling, menar Dag Avango som har forskat på framtidsvisioner i ett dåtidsperspektiv.

Redan på 1600-talet väcktes intresset för att exploatera Arktis. Då var det valolja som lockade, under senare år har företag och stater allt oftare tittat djupt ned i berggrunden för att leta efter fyndigheter av nästan mytiska värden.

– Sanningen är att drömmarna sällan har slagit in, hävdar Dag Avango, historiker på KTH som forskar om hur naturresurser exploateras, men även hur geopolitik och andra intressen flätas samman i polarområdena.

Forskningen har bedrivits inom ramen för forskningsprogrammet Mistra Arctic Futures. Den visar att några saker har varit gemensamma över århundradena. Den som vill exploatera Arktis måste göra det troligt att regionen gömmer fantastiska rikedomar, därför har ett antal drömbilder målats upp genom åren. Hur bilderna ser ut avgörs dock av vilka strömningar som finns i samhället för ögonblicket.

– I början av 1900-talet var nationalismen stark och då valde de bolag som ville exploatera polarområdena att tala om nytta för den egna nationen. Idag när klimatet står i centrum är hållbar utveckling ett motsvarande honnörsord. Hårdraget kan man säga att ju osäkrare en investering är, desto vackrare målas framtidsscenarier upp.

Värme och kyla lika bra argument

Idag används ofta den minskande utbredning på norra ishavets istäcke som argument för exploatering. I samma takt som isen drar sig tillbaka blir det möjligt att komma åt naturresurser som tidigare har varit gömda.

– Det är långt ifrån hela sanningen, isen är till exempel inte något stort problem i Barents hav, menar Dag Avango. Att isavsmältningen används som argument beror ofta på att det gynnar aktörer som har något att tjäna på en framtida resursutvinning. Tidigare hade vi en motsatt situation, då kunde Arktis tuffa klimat användas som ett positivt argument. Bland annat sades permafrosten underlätta för gruvdrift.

Målet med hans forskning är att förstå de framtidsvisioner som olika aktörer har formulerat i det förflutna, varför de ser ut som de gör och varför vissa av visionerna blivit verklighet och andra misslyckas.

Idag saknas en samsyn bland dem som bor i Arktis kring om, eller hur, regionens naturresurser ska utnyttjas. På Grönland är det många som är positiva till en ökad exploatering. Där finns en allmänt spridd åsikt om att en bättre ekonomisk utveckling skulle bidra till att landet kan göra sig oberoende av Danmark. Motivet är alltså både ekonomiskt och politiskt.

– Den motsatta situationen har vi i norra Sverige där samer ofta motsätter sig nya gruvor eftersom det hotar rennäringen. Vilken ståndpunkt man kommer fram till beror till stor del på vilken framtid man önskar sig och vilka historiska erfarenheter som finns i olika regioner.

Inte enbart ett konfliktområde

Det har länge talats om Arktis som ett konfliktområde där olika länder har tävlat om att kunna roffa åt sig en så stor del av kakan för egen vinning. Det är en alltför ensidig beskrivning anser Dag Avango.

– Det finns flera exempel på att regionen även har varit ett föredöme när det gäller samarbete mellan länder. Ett exempel är att Norge och Ryssland efter 40 års gränstvist 2010 lyckades enas om gränsdragningen i Barents hav, vilket förbättrat förutsättningarna för nya satsningar för att utvinna olja och gas i området.

Just nu finns dock en rad oroande tecken om att det goda samarbetsklimatet i Arktis är på väg att blir betydligt frostigare. Ett är att Rysslands president Vladimir Putin har uttalat att han ser Arktis som ett nytt konfliktområde. Ett annat är att han har gett de ryska företag som verkar i Arktis rätt att bygga upp privata arméer med rätt att försvara sina intressen.

– Krisen i Ukraina har ökat spänningen ytterligare. Det har resulterat i att ryska forskare inte kunde komma till den stora internationella konferensen ICASS 8 om arktisforskning i Kanada tidigare i år, eftersom de vägrades inresa i landet. Vilken långsiktig betydelse detta får vet jag inte men det är absolut en oroande utveckling.

Hittills har Dag Avangos forskning främst varit inriktad på de nordliga delarna av Arktis. Nu är tanken att den i högre grad ska intressera sig för de arktiska delarna av det skandinaviska fastlandet. Fokus kommer att ligga på naturresurser i ett brett perspektiv och hur globala trender påverkar utvecklingen och exploateringen av regionen. Han ska även titta på viken typ av styrning som krävs för att få till ett hållbart utnyttjande av den arktiska naturens rikedomar.

Text: Per Westergård, Vetenskapsjournalisterna

Mistra Webbredaktör