Automatgenererad bild.
Publicerad

7 maj 2014

Sverige senfärdigt med klimatanpassning

Lokala beslutsfattare behöver mer kunskap om klimatanpassning och tar inte alltid frågan på tillräckligt allvar. Det finns en uppfattning att klimatförändringar mest är till gagn för oss i Norden, men inget kan vara mer fel enligt Åsa Gerger Swartling, klimatforskare i Mistra-SWECIA.

Sverige har traditionellt hållit en hög profil när det gäller att hejda klimatförändringar. Men omvärlden har betraktat oss som eftersläntrare när det kommer till att anpassa oss till förändringarna. Många andra länder såsom Holland, Storbritannien och Danmark har kommit längre med klimatanpassning. Även i ett land som Bangladesh är befolkningen van vid översvämningar och extremväder, och där finns en beredskap för klimathändelser. 

– Vi i Sverige har vaggats in i en tro att klimatförändringar mest har positiva effekter för oss. Att det blir lite varmare så att det kanske går att odla vin i södra Sverige och att skogen förväntas växa snabbare. I själva verket finns det en rad negativa effekter på naturens ekosystem och på flera samhällssektorer, effekter som inte är tillräckligt kända, säger Åsa Gerger Swartling.

Redan negativt för skogsbruket

Åsa Gerger Swartling är forskare vid Stockholm Environment Institute och knuten till klimatanpassningsprogrammet Mistra-SWECIA. Exempel på påverkan finner hon i skogssektorn som hon och hennes kollegor undersöker. Skogsägare märker redan nu av att säsongerna förskjuts och att tjälen i marken har minskat. Större resurser måste läggas på vattenavrinning och dikesrensning på grund av översvämningar. Körskador från tunga fordon i frånvaro av tjälen kostar stora belopp.

Detta är klimateffekter som dessutom förväntas öka i ett varmare klimat. Även inom andra samhällssektorer pekar klimatforskningen på negativa effekter. Men man vet för lite om hur det slår på det lokala planet.

En förklaring är att forskningen ibland har ett allt för globalt perspektiv. Det råder exempelvis brist på ekonomiska modeller som beräknar kostnader av klimatförändringar på lokal och regional nivå som jordbrukare och skogsägare kan använda sig av. En annan orsak är att den kunskap som finns inte når ut till lokala beslutsfattare. Det behövs fler mötesplatser och fora där kommuner och regioner kan lära av varandra på ett mer systematiskt sätt.

– Klimatanpassning är till stor del lokal. Många av de viktiga besluten tas lokalt, i synnerhet i Sverige med så starka kommuner, säger Åsa Gerger Swartling.

Kommuner kan lära av varandra

Nu är inte allt nattsvart. Klimatanpassningen går ändå framåt i Sverige och Åsa Gerger Swartling känner till en rad kommuner och regioner som har en medveten strategi för klimatanpassning. Men det är stora skillnader, och de kommuner som är mindre framåt behöv er lära sig av de duktiga. Här behövs fler broar mellan forskningen och lokala aktörer som kan stödja kommunpolitiker att ta beslut som kan gör ont i stunden, men som i lönar sig i längden.

Vad behövs göras?

– Kommunerna kan lära av varandra i högre grad.  Och vi forskare behöver föra ut vår kunskap. Vi har en viktig uppgift att inte bara skriva vetenskapliga artiklar för en akademisk publik, utan att även skriva populärt.  Men det vetenskapliga belöningssystemet gynnar inte sådant. Man blir inte professor av att skriva en policy brief, säger Åsa Gerger Swartling.

Text: Thomas Heldmark, Vetenskapsjournalisterna

Mistra Webbredaktör