Automatgenererad bild.
Publicerad

7 maj 2014

IPCC underskattar kostnader för koldioxidutsläpp

Framtida generationer kommer att få betala dyrt för att hantera de skador som dagens koldioxidutsläpp medför. Kostnaden beräknas bli betydligt högre än vad världens regeringar hittills har räknat med enligt Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet som publicerat de nya rönen i Nature.

Thomas Sterner har en intensiv arbetsperiod bakom sig. Han var en av huvudförfattarna till IPCC:s nyligen publicerade rapport om vilka åtgärder som krävs för att begränsa utsläppen av alla olika växthusgaser. Där har han tvingats följa FN-organets strikta arbetsordning. Han har läst och vägt samman mängder av vetenskapliga rapporter för att hitta den minsta gemensamma nämnaren där alla deltagande länder i slutändan kunde enas om en slutsats.

Parallellt har han agerat som självständig forskare. Bland annat har han och sex kollegor nyligen publicerat en artikel i den ansedda tidskriften Nature. Där presenterar de rön som går betydligt längre än vad IPCC-rapporten kunde göra. Ett av de särskiljande huvudbudskapen var att dagens klimatmodeller kraftigt underskattar de kostnader som framtida generationer kommer att tvingas betala för att hantera de problem som utsläppen av koldioxid skapar.

Gav stor uppmärksamhet

Mediebevakningen av både IPCC:s rapport och artikeln i Nature har varit stor vilket har resulterat i att Thomas Sterners röst under våren har fått ett tydligt genomslag i media. Till vardags är han professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet och en av forskarna inom Mistra Indigo, ett program som bland annat tittar på hur ekonomiska styrmedel bäst bör vara utformade för att driva på och förstärka klimatinsatser inom bland annat näringslivet.

– Vi valde att publicera en artikel i Nature i nära anslutning till IPCC-rapporten eftersom vi ville diskutera modeller och analyser som vi tro kan användas för att räkna fram en rimlig miniminivå för en koldioxidskatt.

Viktigt framsteg i USA

Artikeln hade även ett annat tydligt mål. Det var att stödja den amerikanska regeringens förslag om att höja den så kallade ”social cost of carbon” i USA till 37 dollar per ton. Det är en teoretisk kostnad som ska finnas med när amerikanska myndigheter beräknar totalkostnaden för framtida infrastruktur- och energisatsningar.

Att ange en exakt siffra för de framtida samhällskostnader som klimatförändringarna förväntas ge upphov till är naturligtvis inte möjligt. Det har heller inte varit forskarnas mål, de har istället försökt att ange ett rimligt utgångsvärde som beslutsfattare senare kan använda för att avgöra vilka åtgärder som är mest effektiva för att minska utsläppen av växthusgaser.

– USA har nu beslutat sig för att deras ”social cost of carbon” ska vara 37 dollar per ton. Det är ett betydande framsteg eftersom det innebär att alla som ska göra investeringar i infrastruktur- eller energiprojekt nu tvingas ta hänsyn till de kostnader som klimatförändringarna ger upphov till. Samtidigt är det bara att inse att de fortfarande ligger långt efter Sverige, eftersom vår koldioxidsskatt är fyra gånger högre, säger Thomas Sterner.

Bråttom med kraftiga åtgärder

Trots att den nyligen släppta IPCC-rapporten var den femte i ordningen som varnade för effekterna av ökande halter av växthusgaser, steg utsläppen snabbare under det senaste decenniet än under något av de tre föregående.

– Vi måste se till att politikerna börjar vidta åtgärder inom de närmaste åren. Förhoppningsvis kan vår modell som tydliggör framtida kostnader bidra till en förändring. Men det har ingen betydelse om bara Sverige gör detta, knappt ens om hela EU går i samma riktning. Bäst vore det om alla världens länder valde att vara med, men det är kanske inte så troligt på kort sikt. Däremot är det avgörande att åtminstone de 20 största länderna börjar agera snarast.

Text: Per Westergård, Vetenskapsjournalisterna

Mistra Webbredaktör