Automatgenererad bild.
Publicerad

21 september 2012

Mistra en stiftelse med frihet under ansvar

Media har granskat myndigheter och forskningsstiftelser de senaste veckorna. Det är i grunden är bra enligt Mistras VD Lars-Erik Liljelund, och visar på den öppenhet som ska prägla ett demokratiskt samhälle. Samtidigt har själva rapporteringen ibland medfört missuppfattningen att myndigheter och stiftelser är jämförbara organisationer. Det finns viktiga skillnader mellan vilka regelverk de har att hålla sig till.

Mistra är en av de forskningsstiftelser som riksdagen inrättade med pengar från systemet med löntagarfonder som man samtidigt avskaffade. Stiftelserna fick olika ändamål. Mistra med ett startkapital på 2,5 miljarder kronor har i uppgift att stödja forskning av strategisk betydelse för att lösa viktiga miljöproblem och bidra till Sveriges konkurrenskraft

– Som en stiftelse har vi sedan frihet att välja hur vi inrättar vår verksamhet för att uppfylla vårt ändamål, förklarar Lars-Erik Liljelund, Mistras VD.

Det som reglerar verksamheten är förutom den övergripande stiftelselagen de stadgar för Mistra som togs fram 1994. De ger ramar för bland annat hur arbetet ska bedrivas, hur kapitalet ska förvaltas och hur verksamheten ska följas upp. Stiftelsens styrelse har ansvaret för att verksamheten följer stadgarna och bedrivs i enlighet med stiftelsens ändamål.

Ingen styrning från staten

Lars-Erik Liljelund tycker att det varit en del oklarheter i mediers rapportering kring myndigheter och forskningsstiftelser och hur de styrs.

– Jag har själv varit myndighetschef ett antal år och vet att en myndighets verksamhet är mycket mer strikt reglerad. Dels av myndighetsförordningen som innehåller ett omfattande regelverk, dels av regeringens anslag av budgetmedel och årliga regleringsbrev. Men regering eller riksdag kan inte intervenera mot en stiftelses verksamhet. Det ger alltså en stor frihet, men naturligtvis under stort ansvar.

Han påpekar också att medias rapportering kan ge intrycket att stiftelser liksom myndigheter löpande försörjs med skattemedel, vilket inte är fallet. Mistra och övriga forskningsstiftelser måste förvalta sitt startkapital på ett bra sätt för att finansiera verksamheten. I Mistras fall var förmögenheten 2,7 miljarder kronor år 2011 och man har sedan starten betalat ut 3,1 miljarder kronor till olika forskningssatsningar.

Friheten har förstärkts

– Att riksdagen inrättade stiftelser var just med tanken att de skulle vara mer fristående och ha en friare roll än myndigheter. För att ytterligare förstärka den friheten gav regeringen för inte så länge sedan stiftelserna ännu större frihet vad gäller tillsättandet av stiftelsernas styrelser, något som den tidigare regeringen beslutade.

Något som dock är speciellt för Mistra och övriga statligt inrättade forskningsstiftelser från 1994 är att de även lyder under offentlighetsprincipen och lagen om offentlig upphandling. En skillnad är också att forskningsstiftelserna inte som övriga stiftelser har länsstyrelsen som tillsynsmyndighet. Istället har enligt Mistras stadgar Kungl. Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien rätt att granska stiftelsens verksamhet, något som har gjorts regelbundet genom åren.