Automatgenererad bild.

Fotograf: Sergio Greif

Publicerad

30 augusti 2012

Intresse för planetära gränsvärden i Rio

Stockholm Resilience Centre bidrog till FN-mötet Rio+20 med allt från att formulera nya forskningsinitiativ till en högnivådialog mellan forskning och politik. Centrets forskning fick stor uppmärksamhet och bidrar till att arbetet med globala hållbarhetsmål.

Det internationella slutdokumentet från FN:s miljömöte i Rio de Janeiro i juni blev ganska utvattnat enligt de flesta bedömarna. Beslutsfattarna gjorde få konkreta åtaganden inom hållbar utveckling. Tvärvetenskapliga Stockholm Resilience Centre (SRC) vid Stockholms universitet deltog dock på flera sätt för att bidra till mötet.

– Vi har haft fullt med aktiviteter, såväl före och under Riomötet som nu i efterhand. Bland annat var vi med och ordnade en serie möten mellan framstående forskare inom de återkommande Nobelsymposierna och medlemmar i FN:s högnivåpanel för hållbar utveckling, säger Fredrik Hannerz, rådgivare vid SRC som finansieras av Mistra.

Resultatet av dialogen mellan Nobelpristagarna och policyaktörerna presenterades för statscheferna och förhandlarna med huvudbudskapet att det är bråttom att hitta samverkande lösningar för att ställa om samhället.

– Dialogen var en del i vårt arbete med att synliggöra vetenskapen i Rio-processen, något som till stor del saknats. Tyvärr går det väl inte att säga att vetenskapen sedan avspeglades i någon större utsträckning i slutdokumentet från mötet.

Fredrik Hannerz lyfter dock fram beslutet om att FN ska ta fram globala hållbarhetsmål till 2015 som något positivt. De nya målen bygger vidare på dagens millenniemål och processen har precis börjat. SRC har en viktig uppgift i att bidra med vetenskaplig förankring genom det nätverk av ledande forskare som nyligen lanserats av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och som ska och som arbetar parallellt med en internationell panel med politiker.

Planetära gränsvärden i fokus

– Det var även spännande att planetära gränsvärden som vi arbetar med fördes fram i Rio som en förhandlingsfråga av många aktörer, bland annat EU.  

Modellen med att definiera globala gränsvärden mötte inför Rio-mötet en del kritik om hur effektivt den kan bidra till politiska förhandlingar. En synpunkt var att vissa av modellens nio områden snarare bör regleras på lokal eller regional nivå än globalt.

Enligt Fredrik Hannerz påpekade forskarna bakom modellen redan från början att det är relevant att arbeta med frågorna på alla skalor, men att det samtidigt är viktigt att se att de hänger ihop.

– Frågan om färskvatten kan till exempel vid en snabb anblick se ut att vara lokal och regional, men den påverkar exempelvis både markanvändning och klimat och får därmed globala effekter. Att enas om planetära gränser resulterar i fördelningsfrågor, och kritiken under Rio-mötet bottnar i politik och inte vetenskap. Att den kommer från länder som motsätter sig att sätta globala gränser också i klimatförhandlingarna är därför inte överraskande.

Han tycker att det är spännande att modellen nu tas vidare och fördjupas av andra forskare över hela världen, bland annat i Storbritannien där man tagit fram sociala planetära gränsvärden som försöker identifiera mänskliga behov.

Forskningsfilm öppnade högnivåmötet

SRC bidrog också med att kommunicera kring hur vi människor är på väg att förändra förutsättningar på jorden i grunden. Den populärvetenskapliga filmen Anthropocene och en webbplats med samma namn togs fram till mötet tillsammans med andra forskningsaktörer, bland annat Stockholm Environment Institute.

– Filmen fick mycket uppmärksamhet, mycket tack vare att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon valde ut den till öppningsceremonin för högnivåmötet i Rio.

Nya internationella forskningsinitiativ där SRC ingår lanserades dessutom under mötet, dels inom urbana miljöer och biologisk mångfald, dels om hur jorden och mänskligheten kan möta de förändringar vi har framför oss. Det senare heter Future Earth och ska samla tusentals forskare från olika forskningsfält. Johan Rockström är en av personerna som leder initiativet och där ICSU, International Council for Science har en viktig roll.