Publicerad

18 februari 2011

Mat - hett ämne på konferens

Hur ska de fattigaste människorna på jorden få föda? Och hur ska västvärlden göra för att minska ohälsan kopplad till mat? Konsekvenserna av dessa frågor dryftades under öppningsdagen av konferensen Forum för miljöforskning — 2011 maten.

Det är en grym paradox att en miljard människor idag är övernärda samtidigt som en miljard är undernärda. Båda dessa gigantiska problem har kopplingar till såväl miljö- som hälsofrågor. Och förstås hur vi ska se på fördelningspolitik och levnadsstandard för kommande generationer.

— Vi har aldrig haft så många feta människor som idag. Det gäller inte bara i Sverige och USA. Problemet med övervikt är även stort i exempelvis många arabländer!
Det sade Stephan Rössner, professor i hälsoinriktad beteendeforskning vid Karolinska Institutet, samtidigt som han visade upp ett foto på affär i Jordanien som skyltade med kläder i XXXXXL-storlekar.

Kostnader för övervikt
Kostnaderna för övervikten är enorma för samhället. Inte bara av alla följdsjukdomar som diabetes och cancer.

— En vanlig effekt av övervikt är urininkontinens. Samhällskostnaderna för inkontinensvården överstiger 7 miljarder kronor årligen!
Orsakerna övervikten till är många, enligt Rössner.

— Samtidigt som vi har en maximal tillgång till mat och sötsaker dygnet runt rör vi oss allt mindre. Det gäller inte minst vår vardagsmotion, som att gå till en fast telefon för att svara när det ringer.

Andra infallsvinklar är att portionsstorlekarna ökar och att högst upp på tio-i-topp-listan över vardagsmat finns falukorv, köttfärssås, pizza och pasta.

Äta upp eller äta för mättnad
Men varför äter vi mat som vi vet är onyttig? Enligt Martin Ingvar, professor i integrativ medicin vid Karolinska institutet, är problemen med vår matkultur ett informationsproblem.
— Vår hjärna är inte konstruerad för att förstå och följa dagens kostråd och dagens synsätt på fetma. Vi måste lära oss att bekämpa att blodsockernivåerna åker upp och ner. Och förstå hur dopamin, belöningssystem och autonoma val fungerar i hjärnan.

Det är först när vi kan börja omprogrammera våra belöningssystem som vi också kan börja äta rätt motionera mer och framför allt äta lagom mycket.

— En medelamerikan slutar äta när maten är slut på tallriken. Alternativt att teveprogrammet är slut. En motsvarande fransman slutar äta när han eller hon är mätt. Därför har fransmännen också minst problem med fetma, berättade Martin Ingvar.

Vanföreställningar
Det är förstås våra föreställningar om mat som också bestämmer vad vi stoppar i oss. Louise Ungerth, lantmästare och chef för Konsument & Miljö vid Konsumentföreningen Stockholm, visade att vi många har helt felaktiga föreställningar kring livsmedel.

— År 2050 är vi drygt nio miljarder människor på jorden. Maten ska räcka till alla. Det finns stora chanser att det går att ordna om vi får bukt med det onödiga matsvinnet som i dag uppskattas till minst 30-40 procent av livsmedelsproduktionen globalt.
I en undersökning som hon gjort fick försökspersoner svara på vanliga uppfattningar kring mat. Det gällde frågor som: Tillsätts äppelmos till lingonsylt för att pressa kostnaderna? Över sjuttio procent av deltagarna svarade att detta var sant. Under konferensen fick deltagarna också gissa med gröna och röda lappar, här var dock svaren mer blandade.

— Påståendet är falskt. Men det är inte så lätt att veta eftersom det har varit sant. För femton år sedan tillsattes äppelmos, men nu har tillverkarna slutat med det sedan lång tid.
Andra påståenden hon tog upp var om det är vanligt med transfetter i våra livsmedel, om matens belastning på miljön i huvudsak uppstår vid transporter och om fruktsocker är nyttigare än vanligt vitt socker. Allt detta visade sig vara falskt.

— En fråga som visade sig vara svår är om en portion ris ger mer än dubbelt så stor påverkan på klimatet som en portion potatis. Detta påstående är sant. Genom att ändra på våra föreställningar om mat kan vi också minska matsvinnet, sade Louise Ungerth.

Återanvändning av gödsel
Vår konsumtion av livsmedel hänger självklart samman med produktionen, där en ökning leder till en rad olika miljöbelastningar. Detta talade Christel Cederberg om. Hon forskar om livsmedelsproduktionens miljö- och resurspåverkan vid SIK, Institutet för Livsmedel och Bioteknik. Hon har bland annat tittat närmare på djurproduktionen.

— Fram till urbaniseringen vid förra sekelskiftet hade alla jordbruk en cirkulation av gödsel, där de som fött upp djur också odlat fodret till djuren, och därmed använt gödslet från dem. Idag har allt fler jordbruk en bruten cirkulation och det ställer till stora problem, berättade hon.

Fosfor — en bristvara
Dagens industrialiserade djurproduktion sker oftast långt borta från marken där fodret odlas. Kväve och fosfor måste hela tiden tillföras foderproduktionen i form av handelsgödsel. För att jordbruket ska bli effektivt måste foderproduktion och djurhållning hänga ihop, och vi behöver hitta sätt att återföra, recirkulera, växtnäring.

— Problemet gäller främst enkelmagade djur som gris och kyckling, men håller på att bli väldigt stort. Det brutna kretsloppet i jordbruket har bland annat lett till att fosfor är en bristvara. Det kommer att få stora konsekvenser för vår framtida matproduktion.
På en fråga från moderatorn Johan Kuylenstierna Stockholm Environment Institute, om vad hon själv anser om den ökande köttproduktionen gav hon ett kort och snabbt svar:
— Vi måste minska köttintaget i västvärlden.

Det globala perspektivet
Just med frågan om balansen i världen, inledde första konferensdagen. Ämnet var rika och fattiga. Hungriga och mätta.  På scenen stod Hans Rosling, professor i internationell hälsa vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet. Han har bland annat blivit känd genom sina många räkneexempel, exempelvis kring befolkningstillväxten där han slagit hål på myten att de flesta familjer i fattiga områden har många barn.

— I både Bangladesh och Indonesien föder varje kvinna i genomsnitt idag bara drygt två barn, trots fattigdom och usla levnadsvillkor.

Men trots att de flesta länder idag faktiskt redan är nere i tvåbarnsfamiljer, så kommer vi att vara minst 9 miljarder människor år 2050.

— Vi har inga problem att mätta miljarder människor. Problemet är att mätta den sista miljarden. Jordens fattigaste människor. Och det är ett problem, eftersom fattigdom är den främsta orsaken till ohälsa.

Värst drabbas barnen
Fattigdomen leder bland annat till undernäring, diarréer och infektionssjukdomar. Värst drabbas barnen. Hans Rosling hävdar att fattigdomen är framtidens utmaning.
— Vi måste hjälpa dem och bäst gör vi det genom att se till att de får elektricitet. Därför bör vi ge dem den teknik som behövs, oavsett om det är DDT, kärnkraftverk eller nya vattendammar. Visst, det är känsliga ämnen att prata om, men det är dags att göra det nu.
Därför är också miljörestriktioner i dessa regioner ett hinder för att bekämpa fattigdomen.

— Vi kan börja med att förändra vår fördelningspolitik och låta allt handelsgödsel gå till Afrika.

Vi kan inte längre tro att Kineserna inte tänker skaffa sig lika många tvättmaskiner och bilar som vi har, att tro så är rasism, enligt Rosling.

Han ogillade också märkningen av svensk mat i kyldiskarna.

— Jag tycker det är otäckt med svenska flaggor i maten. Köp hellre mat från det land som har den lägsta BNP, till exempel ärtor från Kenya.

Staka ut en säker plan
Han fick delvis medhåll av professor Johan Rockström, chef för det Mistrafinansierade Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

— Vi arbetar ju med att ta en miljöstatus på jordklotet och kan då utläsa olika konsekvenser, som exempelvis effekterna av att mätta nio miljarder människor.
Han berättade att för att radera ut all hunger måste matproduktionen öka med 70 procent. Och vi vet redan att lantbruket redan idag är en av de största användarna av vatten och el.

— Hur ska vi lösa den ekvationen? En fortsatt expansion av jordbruksmark kommer att påverka våra system så att de oåterkalleligt kan tippa över.

Men det finns recept för att lindra skadorna. För att undvika katastrofala miljöförändringar måste mänskligheten hålla sig inom definierade ramar för nio biofysiska planetära processer, resultat som Stockholm Resilience Centre redan tidigare presenterat i tidningen Nature. Det handlar exempelvis om analyser av markanvändningen och vattenutnyttjande.

— På så sätt kan vi definiera en säker spelplan.

Men vad kan lantbruket göra då? Johan Rockström pekade ut sex punkter för ett hållbart jordbruk. Där fanns allt från en effektivare användning av regnvatten istället för traditionell bevattning till anpassade sätt att ploga marken.

Fredagsmys i Kina
Och därmed var konferensen inne på det område som Mistras VD Lars-Erik Liljelund tog upp under inledningen:

— Svenskt styrkeområde är kunskap. Det kan handla om biologiska bekämpningsmedel för grödor istället för kemiska, men också systemtänkande som det som Stockholm Resilience Centre står för. Kraven ökar när kinesiska familjer också vill ha fredagsmys, sade han.
Konferensen, som anordnades gemensamt av Forskningsrådet Formas, Mistra och Naturvårdsverket, fortsatte under torsdagen med rubriker som GMO-motstånd på vinst och förlust och Matforskning i tiden. Under båda dagarna pågick även en rad olika seminarier och workshops.